Jag vet inte vad Barometerns politiska redaktör Lotte Zenkert tycker om konstmuseét i stadsparken. Hon var ju opolitisk reporter på den tiden när diskussionen gick som hetast. Däremot vet jag vad hennes pappa Kurt Lundgren tycker. Jag tror inte jag tar till övertoner när jag berättar att han mycket starkt ogillar placeringen av konstmuseét i stadsparken. Det redovisas inte minst på hans blogg http://kalmar.blogg.se/.  Här redovisas kostnaderna för konstmuseét på tvären och ledden.

När jag på denna blogg. Inte angriper utan sakligt redovisar vad överklagandet av bygget har inneburit i kostnader så går Lotte Zenkert i spinn och kräver att jag ska veta hut.

Tillåt mig le en smula och påminna om den gamla sagan som handlade om en prinsessa på ärten…

Citatet ovan är hämtat från det legendariska kommunalrådet Ivar Nilsson(c) i Borgholm. Han utgjorde tillsammans med lika legendariska Torsten Björneke (m) den duo som styrde norra Öland under väldigt många år. På det vita stadshuset i Borgholm finns två ingångar, en till höger och en till vänster. Herrarna hade varsin, vilken får ni lista ut själva. Historierna är otaliga om dessa herrar, särskilt underhållande är en del där Per Lublin är inblandad.

Jag hade glädjen att vid några tillfällen få hälsa på hemma hos Torsten i hans vackra villa i Kolstad. Vid ett tillfälle kunde jag inte låta bli att fråga han hur det kändes att hans barnbarn blivit aktiva i SSU. Han satte sig då tvärt upp i stolen och spände ögonen i mig och sa ”Det du, det är bra. Det finns bara två riktiga partier och det är moderaterna och socialdemokraterna, allt annat är trams och flum, så det är ett bra val av pojkarna.”

Att dessa herrar värnade om Öland i allmänhet och norra Öland i synnerhet är väl känt men de var också engagerade i regionens utveckling. Det vid något av dessa tillfällen som det klassiska citatet från Ivar Nilsson myntades. Han hade rätt då och han har nog fått ännu mer rätt idag.

Kalmar, Öland, Nybro och andra kommuner som ligger i vår närhet lever i symbios med varandra. Jag tror till exempel inte att Kalmar fått IKEA utan Öland med alla sina fritidshus. Å andra sidan tror jag knappast Öland överlevt utan tillgång till Kalmars arbetsmarknad.

Mellan 2005 och 2006 ökade antalet sysselsatta i Kalmar från 29 584 till 30 620. Samtidigt ökade Kalmars befolkning med cirka 390. Det innebär en differens på cirka 600 jobb som minskade arbetslösheten i Kalmar men också i grannkommunerna. Det ska bli mycket intressant att se statistiken för 2007 och framåt. Det är ju under -07 och framförallt -08 som jobben verkligen växt till.

Avslutningsvis vill jag tacka för den länk till min blogg som numera finns på www.olandsbladet.se

Under onsdagen och torsdagen genomfördes en gemensam budgetupptakt med alla nämnder och förvaltningsledningar. Vi fick lyssna på mängder av information, fakta och underlag om nämnderna och deras verksamhet. Intressant och lärorikt! Här finns en hel del som jag säkert kommer att redovisa på denna blogg.

En av uppgifterna som kom fram är den preliminära notan för byggnationen av det nya konstmuseét i Stadsparken. Bygget överklagades som bekant och fördyringen med anledning av detta landar på 4.4 miljoner. Därutöver blev den utökade arkeologiska utgrävningen 1 miljon dyrare än i den ursprungliga kalkylen. Det innebär att kommunens totala kostnad kommer landa på 33.4 miljoner av den totala byggkostnaden på 48 miljoner.

Jag har inga synpunkter på att folk utnyttjar sin rätt att överklaga. Jag konstaterar bara att den rättigheten blev ganska dyr den här gången…

Det är väl ingen som lyfter på ögonbrynen åt att jag som socialdemokrat kritiserar den borgerliga regeringen. Av den anledningen brukar jag i offentliga sammanhang inte ägna mig så mycket åt den typen av retorik. Inte för att jag finner någon som helst anledning att förvara alla tokigheter regeringen gör utan mer för att det varken gör till eller från om också jag stämmer in i kritiken.

Nu är dock måttet rågat!

Inom infrastrukturens område går skam på torra land. Före valet talades det vitt och brett om stora satsningar. Att hela landet skulle leva. Det öppnades för smartare lösningar i form av förskotteringar och offentlig/privat medfinansiering. Allt skulle i princip ordna sig bara vi fick en borgerlig regering.

Längst i denna diskussion gick dåvarande ordföranden i regionförbundet Anders Åkesson (c). Under sin tid skrev han brev till dåvarande regeringen och gav uttryck för en enorm frustration. Bland annat tyckte han att dåvarande regeringen "luggade en flintskallig".

Efter valet fick ju Sverige som bekant en borgerlig regering. Anders Åkesson blev riksdagsman. Hans parti fick inom regeringen ansvar för infrastruktur.

Vad händer då nu?

1. Kalmar, Blekinge och Kronoberg har erbjudit sig att förskottera en stor upprustning av infrastrukturen i regionen. Med andra ord så är vi, trots dålig ekonomi, beredda att låna ut pengar till staten för att få igång satsningar i den här delen av landet. Först lät allt positivt sedan blev det tyst. Först skulle vi få svar under hösten, sedan efter årsskiftet (nu) och nu är beskedet hösten 2008. I överläggningar med företrädare för regeringen är man beredda att titta på en mötesplats i Örsjö….. I övrigt är man skeptiska mot förskottering i allmänhet. Ridå 1 ner!

2. Nu i dagarna får vi höra att rikstrafiken föreslår en nedläggning av järnvägen mellan Karlskrona och Emmaboda. Trafiken ska ersättas med buss. Med ett pennstreck försvinner då möjligheten att på ett miljövänligt och optimalt sätt knyta ihop Kalmar-Karlskrona-Växjö och nå restider runt timmen. Ridå 2 ner!

3. I helgen talade infrastrukturminister Åsa Thorstensson på centerns kommundagar i Skövde och meddelade då att det statliga stödet till landets kommunala flygplatser kraftigt skulle minska. Istället ska vi åka mer tåg. Ja, det går ju kanske om man bor utmed stambanan men knappast här. Dessutom verkar det ju som regeringen avvisar ambitionerna från regionen att just satsa på tåg. Moment 22. Ridå 3 ner!

4. Regeringen ska göra satsningar på infrastrukturen meddelas det både här och där. Enligt finansminister Anders Borg ska dessa huvudsakligen göras i våra tre storstadsregioner. Ridå 4 ner!

Nu frågar jag mig en sak. Var är Anders Åkesson, Jan R Andersson och alla de andra som var så tvärsäkra före valet. Vad gör ni nu? Vad tycker ni? Hur känns det att lova så mycket före valet och sedan sitta och understödja en politik som går i motsatt riktning?

Jag har ingen iver att starta ett partipolitiskt gräl om infrastrukturen. Frågan är viktigare än så men nu måste det väl snart reageras. Också inom borgerligheten i vårt län?

Kalmar län har beroende på hur man räknar fyra eller fem så kallade arbetsmarknadsregioner. I hela landet är trenden tydlig, de blir färre och färre. I Skåne har man gjort investeringar i infrastruktur och kollektivtrafik som inneburit att man nu är nere på två a-regioner. En ort som Halmstad har en timme till både Göteborg och Helsingborg. Eskilstuna och övriga sörmlands inland har genom Mälardalsbanan blivit en del av Stockholms arbetsmarknadsregion. Detta har betytt oerhört mycket för dessa orter. I vårt län har Västervik motsatt situation, kommunen är så pass stor till ytan att det knappt går att pendla in och ut. Detta blev väldigt tydligt när Electrolux la ned sin verksamhet.

När vi i juni tog budgeten och den långsiktiga planeringen för de kommande åren är en förstorad arbetsmarknadsregion ett av de övergripande målen för vår kommun. I skrivningarna uttrycks det rent konkret med att vi ska försöka knyta ihop vår arbetsmarknadsregion med Växjö, Karlskrona och Oskarshamn.

Detta var därför en av huvudfrågorna när kommunledningarna i Kalmar och Oskarshamn möttes på Corallen i veckan. På väldigt många sätt kompletterar de två kommunerna varandra och då tänker jag inte bara rent sportsligt, hockey & fotboll, utan också rent strukturmässigt. Oskarshamns näringsliv domineras av stora företag, ofta med i huvudsak manlig arbetskraft medan Kalmars näringsliv alltmer präglas av små och medelstora företag med tyngdpunkt på tjänstesektor.

Överläggningarna inleddes med en information från Scania och SKB. I bara Oskarshamn har Scania över två tusen anställda. Alla Scanias hytter tillverkas här, efterfrågan är högre än produktionskapaciteten inom hela branschen, Den snabbast växande marknaden just nu är Ryssland. Ett gemensamt problem för både Scania och kärnkraftsindustrin är möjligheterna att rekrytera kvalificerad arbetskraft. Exempelvis behöver OKG anställa 150 civilingenjörer inom kort. Skulle dessutom Oskarshamn få slutförvaret så är det ett väldigt stort behov som uppstår. Här precis som på andra platser handlar det därför om att ha en bredd på arbetsmarknaden som gör att medföljande kan få arbete.

SKBs företrädare berättade att man under nästa år kommer att föreslå plats för slutförvar, sedan tar det upp till tre år innan regeringen tar det slutgiltiga beslutet. Nu står det och väger mellan Oskarshamn och Forsmark. Detta blir världens första slutförvar vilket kommer innebära mängder av besök från hela världen, detta med start redan under nästa år. Hamnar det i Oskarshamn kommer det få väldigt stora effekter för hela regionen.

Här några fakta:
* Totalt handlar investeringen om  lägst 20 miljarder (Öresundsbron kostade nio mdr)
* Man räknar med att byggtiden är 7-8 år. Behovet av arbetskraft för byggnationen är 600 direkt och 1000 indirekt.
* Det kommer att bli 5 miljoner ton bergmassor som man vill använda för att bygga ut infrastrukturen i regionen.
* SKB är noga med att betona att satsningen ska komma samhället till godo, de pratar helt öppet om en anläggande av en kustjärnväg mellan Västervik och Kalmar.

Alldeles oavsett detta så investeras nu tio miljarder på OKG för att uppgradera de nuvarande verken. Enligt Oskarshamns kommunledning går det idag inte att uppbringa en säng i veckorna i Oskarshamn. Det pågår så mycket investeringar kopplat till industrin i kommunen. Nya mindre hotell är på gång.

Parallellt med detta pågår som ni alla vet många nya etableringar i Kalmar. Vi har nu en lysande möjlighet att skapa en Win-Win situation mellan våra kommuner. Ett steg i den riktningen kommer att tas under augusti månad då den nya stråktrafiken mellan Oskarshamn och Kalmar börjar gå. Det kommer innebära att man på dryga timmen ska kunna pendla mellan våra kommuner.

Kan vi nu knyta ihop alla investeringar som sker i vår region så har vi stora möjligheter att bryta en historiskt negativ utveckling. Otroligt spännande att följa!

I alla partier och i de flesta kommuner pågår just nu en diskussion kring framtidens regioner. På en del håll har man kommit längre som i Skåne och Västra Götaland, i Norrland väntas man under de närmaste dagarna ta beslut om att lämna in en ansökan om att få bilda två regioner av hela Norrland.

Frågan om regionbildning i Sverige har uttretts flera gånger under de senaste 20 åren. Bakgrunden till utredningarna har framförallt varit tre. 1. Statens organisation spretar betänkligt. 2. De nuvarande länen är för små för att klara utmaningarna inom sjukvården. 3 En allmän politisk vilja att ge större regioner mer makt och inflytande över till exempel infrastruktur och tillväxtfrågor.

När den senaste utredningen, Ansvarskommittén, varit på remiss ute i landet var 98 procent av svaren positiva. Ett fåtal, däribland några landshövdingar var emot en förändring.

Jag är i grunden positiv till att bilda en större region i vår del av landet. Jag tror det är nödvändigt om vi ska hänga med, framförallt när det gäller satsningarna på infrastruktur och tilväxt. Vi ser redan nu vilka satsningar som har landats i Västra Götalands regionen, satsningar som aldrig blivit så stora om de inte talat med en röst och haft egna rejäla muskler att växla upp investeringar som gjorts.

Jag tror det är oerhört viktigt att vi nu får igång en rejäl debatt kring regionbildning i vår del av landet, annars riskerar vi att återigen hamna i ett B-lag.

Jag har själv, till förtret för en del, deltagit aktivt i denna diskussion och då tydligt markerat vikten av att Sydost hålls ihop. Vi har idag ett fruktbart samarbete mellan framförallt Kalmar, Karlskrona & Växjö. Förhoppningsvis får vi ett gemensamt universitet, vi har planer på WTC Sydost och vi anstränger oss för att bli en gemensam arbetsmarknadsregion genom ett erbjudande till regeringen om en satsning på infrastrukturen. Resonemanget att hålla ihop sydost känner jag ett  starkt stöd för både i kommunen och i mitt eget parti. Detta bekräftades också nyligen på ett möte mellan de socialdemokratiska partidistrikten i Kalmar, Kronoberg & Blekinge.

Jag ser två scenario framför mig när det gäller regionbildning:
1. Skåne, Blekinge, Kronoberg, Kalmar och ev Jönköpings län (de sistnämnda vacklar och vet inte riktigt om de vill ha regioner över huvudtaget. Region södra Sverige / Södra Götaland.
2. Blekinge, Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Östergötland. Region Östra Götaland.

Jag kan leva med båda alternativen. För mig är det viktigast att sydöstra Sverige hålls ihop. Eftersom både Blekinge och Kronoberg varit tydliga med att de vill söderut så är det Skåne som sitter på lite av beslutet. Säger de ja till att bilda en ny sydsvensk region så blir det nog så. Säger de nej så blir det alternativ två. Det är i alla fall min gissning just nu. I mitten av februari träffas socialdemokraterna i södra Sverige för att diskutera frågan djupare. Inbjudare är Skåne. Min bedömning är att Skåne mer och mer öppnar upp för en ny region, i alla fall inom det parti jag tillhör. 

En spännande vår med andra ord. Den här frågan lär säkert bölja fram och tilbaka under de närmaste månaderna. Kul och intressant tycker jag.  

Så var då måndagens komunfullmäktige till ända. Skönt! Det hinner bli en del möten per dag…

Dagens fullmäktige upptogs främst av interpellationer, totalt sex stycken varav jag fick tre. En av dem var från oppostionsrådet Göran Häggfors (m) där han tyckte att Kalmar kommun skulle ansöka om att få ta del av den kommunala hyresgaranti som regeringen inrättat för att hjälpa ungdomar in på bostadsmarknaden. Det kan ju se ut som en god tanke men skrapar man lite på ytan så blir det inte mycket kvar.

Ett av de första beslutet den nya regeringen tog var att slopa det statliga stödet för att bygga hyresrätter vilket fått till följd att det knappt byggs några hyresrätter längre. De byggherrar som jag pratat med säger att man nog får vänta in en ny regering innan det är möjligt att få fart på detta. Vilka är det då som framförallt har nytta av hyresrätten, jo det är ungdomar och äldre.

Först stryper man stödet för att bygga hyresrätter (miljarder) och sedan inför man en hyresgaranti på 100 miljoner. Snacka om att försöka blanda bort korten! Hyresgarantin är dessutom utformad på ett sådant sätt att det är kommunerna som står för den, maxbeloppet för den statliga delen är 5000 kronor för sex månader och det räcker ju knappast till hyran under samma period. Resten ska kommunerna täcka.

Hittills har detta blivit ett riktigt praktfiasko för regeringen. Bara 25 kommuner av landets 290 har hittills visat sig intresserade, under förra året var det fem som använde systemet. Inte ens borgerligt styrda kommuner ställer upp. I Kalmar gör man dock allt för att putsa på de usla opinionssiffrorna.

Om man från regeringens sida verkligen var intresserad av att hitta en bra modell så hade man väl inte behövt låta kommunerna stå för kalaset?  Nu vill man att fattiga kommuner ska borga för den borgerliga regeringens förslag.

Särskilt folkpartiet brukar i alla samanhang vara emot borgensåtaganden men i det här fallet så protesterade man inte. Jag kan bara drömma om tonläget hos borgarna i kommunfullmäktige om en s-regering hade lagt samma förslag…

I onsdags morse var jag tillsammans med näringslivschefen Thomas Davidsson och oppositionsrådet Göran Häggfors på ett av de mest intressanta företagsbesöken hittills under mina snart två år som kommunalråd. Vi besökte Gila i Rockneby, träffade dess ägare och VD Curt Nordström. Företaget startade redan 1984 och arbetar med automationslösningar för bland annat maskinstyrning, värme/kyla och reningsverk. Vi fick på kort tid ganska klart för oss vilka vinster som kan hämtas hem genom optimal energieffektivisering.

Visste ni till exempel att badhuset i Borgholm är det energisnålaste i landet, besparingen är 300 000 per år. Nu ska vi följa upp detta genom att Gila och andra Kalmarföretag inom denna sektor bjuds in till ett möte.

I veckan har det också varit ett uppstartsmöte kring framtidens Kalmar slott.

Kommunen och Statens Fastighetsverk har gemensamt kommit fram till att vi behöver ha ett nytt avtal mellan oss. Det gamla avtalet har blivit inaktuellt på flera punkter. På seminariet deltog nästan hela arbetutskottet, personalen på slottet, regionförbundet, Destination Kalmar och naturligtvis flera företrädare från Statens fastighetsverk. Samtalen blev riktigt bra och visar på ett stort stöd för en kraftsamling kring Kalmar slott både som varumärke och såsom fantastisk historisk plats att vistas i och kring.

Efter urspårningen kring Salve tror jag att det bland Kalmarborna finns en tydlig längtan efter att nu fokusera på just slottet. Tillsammans med det nya konstmuseét, nystarten av Byttan och diskussionen kring hela Ölandshamnen så finns nu möjligheter att göra något riktigt spännande av hela området. Jag skulle gärna se att man knöt ihop hela området från Ölandshamnen ned till Stensö med naturliga, tillgängliga och mysiga promenadstråk.

På fredagen var jag själv, Anna Thore, Bo Lindholm och Olof Johansson inbjudna till en regeringskonferens på Rosenbad för att presentera Kalmarsundskommissionen. Miljöminister Carlgren inledde och pratade om behovet av åtgärder för att förbättra havsmiljön. I vår genomgång berättade vi om hur man lokalt kan genomföra konkreta åtgärder och insatser. Vi betonade också vikten av att arbetet bedrivs i bred samverkan med människor som bor utmed kusten.

Det är kul för Kalmar och regionen att bli uppmärksammade för de insatser som görs. Nu handlar det om att gå vidare och sätta konkreta mål för arbetet. Jag kommer under våren att bjuda in kommunerna runt Kalmarsund för att försöka få till stånd ett gemensamt mål kring utsläpp av fosfor, kväve och reduktion av exempelvis kustnära enskilda avlopp.

Jag kommer föreslå att Kalmarsundskommissionen blir en mötesplats där vi följer upp och ger råd till varandra. Kompetensen i gruppen är väldigt stor. Här finns allt från en före detta miljöminister till professorer, fiskeridirektörer och enskilda företrädare för kustmiljöföreningar. Sundet är gemensamt och då behöver vi också arbeta gemensamt. Utvecklingen måste brytas, vi måste hitta åtgärder som innebär att det både går att bada och fiska i vår egen kustmiljö. Något annat vore direkt oetiskt gentemot kommande generationer.

På miljösidan börjar jag bli ganska optimistisk kring kommunens arbete. Kraftvärmeverket i Moskogen innebär ett stort steg framåt när det gäller att minska behovet av olja. Besluten kring en satsning på biogas är nu tagna i fullmäktige, upphandlingen av  kollektivtrafiken med bland annat biogasbussar är i hamn. Arbetet för en bättre kustmiljö är ordentligt uppstartat. Klarar vi att få full fart inom alla dessa områden så känner jag verkligen att vi tar vårt ansvar. Att Kalmar dessutom kommer sättas på kartan är en ren bonus.

Centerns riksdagsman Anders Åkesson känner jag som en sansad samarbetspolitiker som brukar vara ganska nyanserad i både debatter och uttalanden. Nu verkar det dock som om de dåliga opinionssiffrorna skapat lite panik hos den före detta ordföranden i regionförbundet.

I en artikel i Barometern på torsdagen berättas det att Åkesson varit på centermöte i Ålem och sagt följande:

" Vår politik har gett resultat. 18 månader efter valet går idag 7000 fler länsbor till jobbet, det är fler människor än vad som bor i Högsby kommun. "

Jag är naturligtvis lika glad som Anders Åkesson över att arbetslösheten har fortsatt att sjunka. Alldeles oavsett regering hade jag dock aldrig vågat vara så tvärsäker på orsakerna som Anders Åkesson är. Med hans logik skulle den sjunkande arbetslösheten i Kalmar kommun vara den socialdemokratiska kommunledningens förtjänst….

Visst kan politiken spela en roll för hur man långsiktigt skapar fler jobb i ett land eller i en kommun men här spelar ju också den internationella konjunkturen in, den inhemska efterfrågan, utbildningssektorns förmåga, framtidstro och mycket mycket mer.

Konjunkturen går upp och ner. Arbetslösheten går upp och ner. Vad ska Åkesson säga om arbetslösheten börjar stiga lite sakta om något år? Kommer han då åka runt på samma centermöten och säga att det är regeringens fel? Logiken talar ju för det….

Jag kan inte låta bli att delge er en artikel i Svenska Dagbladet under helgen.

" Storbritanniens premiärminister Gordon Brown inbjöd igår Kina att öppna ett kontor för sin nya stora investeringsfond i Londons finanskvarter. Erbjudandet gjordes när Brown igår inledde ett besök i Peking, i spetsen för en tung delegation företagsledare. Den nya fonden förvaltas av det statliga bolaget China investment Corp som har 200 miljarder dollar att placera inom och utanför Kina, britterna hoppas kunna locka till sig en del av det kapitalet. "

Vid sidan av Britterna är Tyskland väldigt aktiva när det gäller att locka till sig Kinesiska investeringar och kapital. I Sverige bantar regeringen ned anslagen rejält till Invest in Sweden Agency (ISA). Vi får väl se vilka länder som drar vinstlotterna de närmaste åren….