Symboliskt i Oskarshamn, reformer på lån över valdagen & SD-ministrar
Regnet som kom för några dagar sedan var verkligen välbehövligt. Vallarna slås i ett intensivt tempo på åkrarna utanför och potatisen börjar titta upp. Härligt. Enda bekymret är min pollenallergi. Ögonen och näsan rinner när syrenerna blommar som vackrast. Att springa en runda är inte att tänka på just nu.
Var nästan tre dagar i Stockholm i förra veckan.
Möte med SKR där jag är gruppledare för S i Samhällsbyggnadsberedningen. Det är en beredning som hanterar allt från bostadsbyggande till klimatfrågor och civilt försvar. Tämligen brett men därför också intressant. Man lär sig mycket. När det inte är möten med beredningen så är det gruppmöten och allmän politikerinformation för alla förtroendevalda. Denna gång om den senaste ekonomirapporten.
På vårt gruppmöte medverkade Magdalena Andersson som höll ett kort inlägg och sedan hade dialog. På samma sätt var det på fredagens möte med partistyrelsen på Sveavägen 68. Väldigt bra diskussion om innehållet i partiets valmanifest. Jag lyfte välfärdens finansiering och föreslog lite av ett handslag mellan den nationella och lokala nivån. Gjorde också en del andra inspel i direkta samtal med partiledningen. Det kändes som att det bar men det får vi se framåt.
Riktigt roligt att Magdalena Andersson kommer till Kalmar för att tala på Nationaldagen. Jag har varit tydlig både inåt och utåt med att detta är ett nationaldags-firande för alla Kalmarbor. Det är inte inte ett parti-event! Vill någon annan partiledare komma till Kalmar och hålla tal på nationaldagen så är man varmt välkomna. Ju mer det händer i Kalmar. Desto bättre!
Fredagen den 5e juni är det däremot ett väldigt spännande parti-evenemang i Oskarshamn. För första gången kör Magdalena Andersson ett gemensamt öppet möte med Håkan Juholt. Det finns en stark symbolik i att det sker just i Oskarshamn. Dessförinnan är Håkan Juholt i Kalmar. Ikväll ska han träffa SSU Kalmar Stad och sedan delta på Tisdagsklubben som drivs av Kalmar teaterförening. Biljetterna är slutsålda sedan länge.
Jag tror att det var ett stort misstag av Moderaterna att göra upp med Sverigedemokraterna om regeringsfrågan. I utbyte mot att Ulf Kristersson ska få fortsätta som statsminister ska SD ta plats i regeringen. I Ekots lördagsintervju menade Jimmie Åkesson att SD kommer begära ungefär hälften av statsrådsposterna.
De kommer också göra anspråk på de tyngsta posterna i form av justitieminister, utrikesminister och finansminister. Sedan tidigare är det ju klart att SD ska få ansvar för migration. Räknar man lite på det så innebär det att antalet moderata ministrar och antalet ministrar från KD och L kommer halveras. Det kommer bli den mest högerlutande ministären som Sverige haft i modern tid.
Väljarna verkar dock inte särskilt förtjusta. I de tio senaste opinionsmätningarna så har gapet till oppositionens fördel ökat.
Jag är väldigt nöjd med att S går till val som eget parti och med en agenda som syftar till att bryta blockpolitiken. Detta genom breda uppgörelser inom flera områden. Den modell som vi haft den här mandatperioden där beslut drivits igenom med ett par rösters övervikt i riksdagen skapar ingen långsiktighet.
Är det något som ett litet land långt uppe i norra Europa behöver så är det mer av samarbete och mindre av polarisering. Det är en modell som tjänat Sverige väl under många årtionden.
Kanske är det just opinionssiffrorna som är förklaringen till omsvängningen i den ekonomiska politiken. I februari meddelade finansminister Elisabeth Svantesson att pengarna var slut. Också hela nästa mandatperiod var intecknad.
Efter det har samma finansminister utlovat ytterligare gigantiska skattesänkningar om M vinner nästa val. Därtill lånar man nu till satsningar som sträcker sig några månader över valdagen. Idag utlovas en halvering av månadskort i kollektivtrafiken för över 7 miljarder. En satsning som sträcker sig just över valdagen, på samma sätt är det med matmomsen och sänkt skatt på diesel och bensin. Reformer som finansieras med lån rakt av. Jag tror faktiskt att folk ser igenom dessa desperata satsningar.
Det finns dock ett område där det inte finns en krona. Och det är välfärden som satts på svältkur under hela mandatperioden. Det är nästan skickligt att lyckas bränna först 80 miljarder i höstbudgeten och sedan en bit över 20 miljarder i vårbudget/ändringsbudget och lyckas med konst-stycket att undvika satsningar på skolan och äldreomsorgen.
Får Tidö-partierna fortsatt majoritet efter valet i höst så är det välfärden som kommer att få betala. Man kan hålla emot nedskärningar och ofinansierade statliga reformer i en mandatperiod om man i grunden har en stabil ekonomi. Det har Kalmar. Att göra det i åtta år är något helt annat.
Det är inte bara välfärden som behöver resurser nästa mandatperiod. Försvaret ska fortsätta rustas upp och mer pengar ska gå till polis och kriminalvård. För att bara nämna några områden. Då går det inte att samtidigt lova kraftigt sänkta skatter utan att skuldsätta nästa generation. Det är varken ansvarsfullt eller schysst!
