Jag kan inte låta bli att delge er ett mail som kom till mig under gårdagen… 
 
" Nu har det hänt igen……..!!!!!!
 
När "vi" hade regeringsmakten skapades de så kallade plusjobben, vi var många som fick en chans att komma ut i arbetslivet igen. När vi började våra plusjobb var anställningen tidsbegränsad till två år, och det lät ju fantastiskt, de flesta av oss ( alla ) var med med i aktivitetsgarantin när vi fick våra jobb, och då hade vi samma ersättning som vår A kassa. När papprena för plusjobben skrevs på GARANTERADES det att vi efter periodens slut skulle få samma ersättning, men…….. vi fick en borgerlig regering istället. Vad händer jo , plusjobben avskaffas och våra kontrakt är inget värda, in i garantin igen och får chockbesked om om en ersättning på 217 kr/ dag (netto)!!!!!!Vem kan leva på det? Hur gör man för att göra sin röst hörd och framförallt till regeringspartierna? Snälla Johan hjälp oss att göra våra röster hörda!! "

Jag ska försöka få till en träff med henne under nästa vecka.

Samtidigt som jag skriver detta så har jag en artikel framför mig där IKANO-bankens familjeekonom beskriver effekterna av regeringens politik genom olika beräkningar.

Här är tre beräkningar.

1. En person som tjänar 40 000 kronor i månaden. Har en förmögenhet på två miljoner, äger ett hus värt lika mycket och köper städhjälp varannan vecka för 3000 kronor. Jämfört med 2006 har den här personen idag 53 000 mer i plånboken per år. Det som haft störst betydelse för den här personen är slopad förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, sänkt inkomstskatt och avdrag för hushållsnära tjänster.

2. En person som tjänar 23 000 i månaden har en villa med ett taxeringsvärde på en halv miljon och saknar förmögenhet. Den personen har 600  kronor mer i månaden 2008 i jämförelse med 2006, dvs 7000 kronor om året.

3. De som betalar kalaset är min brevskrivare och andra personer som antingen är sjuka, arbetslösa eller pensionärer. En person som tidigare hade ett bra jobb som gav 23 000 i månadslön har nu en ersättning som är 2 800 kronor lägre än vad man skulle haft om inga förändringar gjorts. Än mer har de långtidssjukskrivna drabbats.

Jag blir väldigt upprörd över hur man väldigt medvetet och systematiskt ökar klyftorna i samhället. Jag blir också ordentligt irriterad över att man inte tar chansen att genom utbildning och stöd satsa på de som står längst från arbetsmarknaden.

Det är ju nu mitt i högkonjunkturen som man verkligen har chansen att satsa på den här gruppen. Istället gör man livet till ett helvete för dem samtidigt som man klipper en tredjedel av statsbidragen till vuxenutbildning och skär ned än mer på arbetsmarknadspolitiken. Det utanförskap som det talades om i valrörelsen var tydligen bara en kliché.

Vill man bli än mer upprörd så kan man gå in på http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_777359.svd och läsa om hur vården i Stockholm ska säljas ut. Karolinska universitetssjukhuset ska till exempel bli en "vårdgalleria".

Sjukt i sjukvården…..

"Först och främst vill jag tacka mig själv för att jag sa ja till att vara med i melodifestivalen igen. Jag säger ju det, det är roligare att säga ja för då händer det någonting. Säger man nej händer ingenting alls. Även om ett ja innebär en risk eller drar åt ett håll man egentligen inte tänkt sig så genererar det oftast nya möjligheter som annars inte skulle dyka upp."

Lena Philipsson i "Det gör ont en stund på natten men inget på dan"

Oj vad många positiva reaktioner som kommit med anledning av beskedet om World Trade Center i Kalmar!

Hela diskussionen om WTC i Kalmar startade i början av oktober då jag, opposotionsrådet Göran Häggfors, kommunchefen Roland Karlsson och näringslivschefen Thomas Davidsson var i Växjö för att träffa kommunledningen i Växjö och Karlskrona. Vi träffas regelbundet och diskuterar hur vi ska knyta ihop sydöstra Sverige. Sent på kvällen träffade vi även regeringens "regionutredare" Jan Åke Björklund för att direkt till honom sända signalen att vi vill hålla ihop sydöstra Sverige i en framtida större regionbildning. Under mötet på morgonen dagen efter fick vi en kontakt med Kärnhem och ett möte i Kalmar bestämdes över telefon under hemresan från Växjö. Det mötet ägde rum någon vecka senare hemma hos mig. Med var Anders Öman från Kärnhem, Göran Häggfors och kommunens planeringschef Björn Strimfors. Mitt stora bekymmer denna kväll var att hinna hem från älgskogen, få av mig långkalsongerna och hinna in i duschen. Med någon minuts marginal så löste det sig. Jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle fått ihop det om en storoxe hade klivit fram fem minuter innan solens nedgång men det hade säkert ordnat sig på något sätt. 

Efter en trevlig middag gick vi igenom ett tänkt upplägg för hur frågan skulle processas. Upplägget i Växjö verkade ha fungerat och vi enades om att den fick stå modell även för vårt arbete. Efter mötet i oktober har vi haft en relativt tät telefonkontakt.

Det var med stor spänning som jag väntade på att Anders Öman skulle ringa efter att han varit i USA och fått upplägget för Kalmar-etableringen godkänd. När väl det samtalet kom andades jag ut. Nu var det upp till Kärnhem och kommunen att landa det här på ett bra sätt. Veckan före jul hade vi ett extra kommunledningsmöte med gruppledarna i kommunstyrelsen. Där presenterade Kärnhem sig själva och WTC-konceptet. Mottagandet blev positivt. En efterlängtad julledighet kunde inledas i lugn och ro.

Under helgerna har sedan principöverenskommelsen åkt fram och tillbaka mellan kommunen och Kärnhem. I tisdags kunde arbetsutskottet ta frågan som ett informationsärende och sedan under torsdagen som ett beslut.

Nu återstår förhandlingar och fördjupade diskussioner fram till den 15 mars. En av frågorna är naturligtvis parkeringsfrågan, en annan hur försäljning av mark ska genomföras, en tredje hur själva processen ska löpa, en fjärde hur arkitekturen ska ta hänsyn till Kvarnholmens unika miljö osv osv.

Jag blev både förvånad och inte förvånad över att centern i det här skedet reserverade sig mot etableringen, detta på grund av parkeringsfrågan. Det är ju en av de frågor som nu ska gås igenom. Jag tror centerns motvilja mer handlar om att man till skillnad från oss andra inte vill ha parkeringshus i centrum. Det som kanske överraskade mest är att folkpartiet samma dag dammade av sitt krav om folkomröstning kring bebyggelse i norra fjärden för att det enligt uppgift inte skulle finnas några sakägare i det nu aktuella områdena. Samtidigt är man positiv till WTC. Jag förstår ärligt talat ingenting! I de nu aktuella områdena finns det väl massor med sakägare som kommer att bli inblandade i processen. Tror mer att det handlar om att man ville synas i tidningen. 

Man kan ju heller inte låta bli att reflektera över hur trovärdig en borgerlig majoritet i kommunen hade varit i ett samtal om WTC, ett av partierna reserverar sig mot att starta en förhandling, ett annat kräver en folkomröstning oklart om vad. Bäve månde moderaterna i en sådan koalitionsregering… 

I tidningarnas läsarkommentarer framskymtar ibland också frågan om varför jag är så angelägen om att det ska bli mer etableringar och satsningar i kommunen. Det räcker med att titta på den senaste befolkningsstatistiken för att förstå varför vi inte kan stå still. 
– Jönköpings län ökar med 1731 varav Jönköpings kommun ökar med 1181
– Kronobergs län ökar med 806 varav Växjö kommun ökar med 810
– Blekinge län ökar med 450 varav Karlskrona ökar med 474
– Skåne län ökar med 11316 varav Kristianstad ökar med 546
– Kalmar län ökar med 87 varav Kalmar ökar med 144

Vi har fortfarande i Kalmar län inte hämtat oss från 15 år av strukturomvandling med en arbetsmarknad som inte fungerat. Ska vi kunna hävda oss och ge de barn och ungdomar som idag växer upp i regionen en valfrihet att själva avgöra om de vill bo kvar eller flytta så måste det till fler jobb och fler bostäder. Så enkelt är det. 

Vi måste därför välkomna och stödja de som vil etablera verksamhet i vår region men också understödja befintligt näringsliv. Det är vår enda chans att kunna hävda oss i konkurrensen och att för första gången på väldigt länge kanske kunna landa mjukt i en lågkonjunktur. En del tycker att vi stöttar näringslivet för mycket. Det är både rätt och fel. Rätt i så måtto att en kommun, enligt min uppfattning, ska stödja och uppmuntra investeringar. Fel i den bemärkelsen att vi inte alls subventionerar företag som etablerar sig här. Det finns det däremot andra kommuner som gör. En jämförelse och Kalmar skulle framstå som en förebild!  

Hillary Clinton skrev historia när hon vann primärvalet i New Hampshire natten mot onsdagen. Hon blev då den första kvinna att vinna ett primärval för ett av de stora partierna. Hillary svarade också för en osannolik comeback, bara timmarna innan spådde opinionsinstituten och alla så kallade experter att hon skulle förlora. Den stora frågan var bara om hon skulle förlora med tvåsiffrigt eller inte… Å andra sidan, New Hampshire är en delstat som älskar att överraska och ge snytningar åt förståsigpåare.

Kampen på den demokratiska sidan står nu mellan Hillary Clinton och Barack Obama (jag har, liksom alla andra räknat bort John Edwards, fast med tanke på vad som hände i New Hampshire kanske jag gör ett misstag…). Båda två är mycket intressanta kandidater som jag tror kan betyda mycket, inte bara för USA utan också för världen. Hillary är den första kvinna, som på allvar har chansen att bli USA:s president och Barack Obama är den första svarte som har samma chans.

Nu rullar primärvalen fram i allt snabbare takt. Den 5 februari avgörs med största sannolikhet vilka kandidater som gör upp om att flytta in i Vita huset. Då äger nämligen den så kallade "Supertuesday" rum. I 20 delstater hålls det primärval, bland annat de folkrika staterna Kalifornien och New York. Jag tror att Hillary drar det längsta strået. Det kommer krävas en helt annan typ av kampanj än vad som krävts hittills och Hillary har en bättre och mer slipad kampanjorganisation som jag tror kommer att avgöra till hennes fördel.

Ni kan själva gå in och följa kandidaternas respektive kampanjer på följande sidor;

http://www.hillaryclinton.com

http://www.barackobama.com

Om det spännande hos demokraterna så är det än mer dramatiskt hos republikanerna. Inte mindre än fyra kandidater, Mike Huckabee, Rudi Giuliani, John McCain och Mitt Romney, har chansen. Det är första gången på decennier som så många har en verklig chans att bli sitt partis kandidat. Vissa spekulerar till och med att vi inte ens efter primärvalen kommer att veta vem som blir republikansk kandidat utan att detta får avgöras på partikonventet i början av september. Detta verkar dock helt osannolikt, men eftersom partiets tre första prov/primärval har givit tre olika segrare så kanske det osannolika inträffar. Vem vet.

Barometerns politiska chefredaktör Per Dahl förvånar, tyvärr, väldigt sällan i sina ledare.

I måndagens ledare så har han ett långt resonemang om Kalmar kommun och dess mål inför framtiden. Hans slutsats blir att kommunen och dess politiker inte ska ägna sig åt något annat än skola vård och omsorg. Det må han ju tycka och jag kan försäkra både han och andra att den absoluta huvuddelen av både energi och resurser ägnas åt just detta.

Döm därför om min förvåning när jag bläddrar i en veckogammal Barometern och ser samma Per Dahl föreslå att Mönsterås kommunalråd Roland Åkesson (c) bör bli näringsminister. Detta på grund av att han varit så duktig på att utveckla företagsklimatet i kommunen.
 
Ena veckan ska alltså en kommun ägna sig åt utvecklingsfrågor. Veckan därpå ska kommunerna inte alls ägna sig åt samma sak. Under tonårstiden ägnade sig många ungdomar åt sanning & konsekvens, i det spelet skulle nog Barometerns politiske chefredaktör få bekymmer….

Eller är saningen så enkel att den ena kommunen är borgerligt styrd medan den andre är socialdemokratisk? Med andra ord, det som är rätt i den ena kommunen kan vara helt fel i den andra beroende på vem som styr. Tråkigt tycker jag. Jag vill läsa ledare som ibland överraskar men kanske också har en linje i vad man tycker är rätt och fel…

För lite mer än ett år sedan fick jag stöd i den socialdemokratiska fullmäktigegruppen för att avsluta kommunens engagemang i Salvestaden. Projektet hade inte lyckats, vi gjorde bedömningen att kommunen inte kunde lägga mer pengar på detta. I efterhand är det tveksamt om kommunen överhuvudtaget skulle engagerat sig i detta.

Kommunstyrelsen fattade senare beslut om att gå ut på marknaden och sälja Salve. Efter en del turer nåddes en uppgörelse med några intressenter. Affären gjordes upp och intressenterna drev verksamheten under sommaren 06. Denna uppgörelse överklagades sedermera av en Kalmarbo och frågan är nu föremål för prövning. En första rättslig instans har avslagit överklagandet, nu verkar dock frågan dras ytterligare ett varv.

Hela situationen känns lite märklig. Efter hård kritik mot mitt parti och dess företrädare så driver jag igenom ett beslut om att avveckla kommunens engagemang och säljer Salve. När detta är gjort så riktas kritik mot detta av samma personer som krävt att kommunen ska avsluta Salve. Nu är vi med andra ord i en situation där vi vill sälja men inte får sälja, under tiden händer inte särskilt mycket mer än att förutsättningarna för privata ägare att utveckla Salve försämras under tiden.

Moment 22!

Jag har många gånger fått reaktioner på saker och ting som stått i tidningen, både positivt och negativt. Frågan är dock om jag någonsin tidigare fått så mycket positiva tillrop som efter den artikel som publicerades i båda våra tidningar idag. Det är uppenbarligen många fler än jag som är evigt trötta på "det gaur inte"-mentaliteten som då och då dyker upp i vår stad.

För er som vill läsa hela artikeln finns en länk här:

http://www.barometern.se/nyheter/debatt

Hej!

Har nu bestämt mig för att börja blogga! Det ska bli uppfriskande att med egna ord kunna ge uttryck för det som händer och sker i Kalmar.

Ambitionen är att regelbundet fylla på med nya inlägg. Även en och annan nyhet utlovas då och då.