Jag har full förståelse för att våra kommunala skolor vill profilera sig för att därmed locka elever. Stagneliusskolan har under många år varit framgångsrika i det arbetet. Därför är debatten om skolresor till Italien väldigt olycklig. Det finns en tydlig lagstiftning om att skolresor av detta slag inte får finansieras genom att man tar ut avgifter på den nivå som nu diskuteras, minst 5 000 kronor. Om detta går det inte slira. Lagstiftning är lagstiftning.
När nu gymnasieförbundets ordförande och ansvarig rektor inte inser detta så har vi ett problem. Det är inte någon enskild förälder som har ringt och varit kritisk till detta, det är flera. Av 58 elever är det 29 som följer med på resan, det om något borde väl vara en tankeställare. Gymnasieförbundet ska nu ta fram en policy kring hur detta ska skötas framåt, det är väl bra men i grunden skulle väl den policyn kunna sammanfattas i en mening. Vi kommer från och med nu följa aktuell lagstiftning.
Då kan man ju fråga sig varför jag och många med mig är så kritiska.
Jo, det handlar om något så grundläggande att vi inte ska ha en skola där tjockleken på föräldrarnas plånbok ska märkas. Jag har många bekanta som lever ett liv där fokuset handlar om att få pengarna att räcka till mat och hyra varje månad. Hur tror ni att en förälder känner sig i det läget när ens barn kommer hem med ett brev om en skolresa som kostar flera tusen? Hur känns det för den enskilda unga människan att inför kompisar förklara att min mamma eller pappa inte har råd att låta mig följa med?
Skolan ska vara öppen för alla. Jag är livrädd för om diskussionen kring denna skolresa sänder en signal till enskilda föräldrar och ungdomar som går ut på att man bör avstå från att söka sig till en viss skola på grund av att man där arrangerar skolresor som kostar pengar. Det om något är en fråga som gymnasieförbundets ordförande borde fundera på.