Med anledning av tidningsuppgifter och uttalande om anlitandet av ett medium inom omsorgen i Kalmar så har nämndens ordförande Steve Sjögren (s) gjort följande uttalande:

” I Kalmar kommun är vi måna om vår personal. Vi gör vårt yttersta för att våra omsorgstagare skall få en bra omvårdnad.  Att vi anlitat medium för att bekämpa det ockulta var något som vi politiker inte kände till. Att vi skulle anlita medium igen är otänkbart.

Har vi problem med att personal eller omsorgstagare upplever otrygghet skall vi givetvis se till att möta de problemen. Dock inte med medium. Vi ska ha en trygg äldreomsorg för både anställda och omsorgstagare, för att åstadkomma det behövs inga medium.”

Idag kom SCB med sin arbetskraftsundersökning som visar att arbetslösheten fortsätter öka. Samtidigt stiger också både långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten.

Detta i ett land där den sittande statsministern gick till val på att pressa tillbaka utanförskapet. ”Döm oss i 2010 års val efter jobben” sa Reinfeldt 2006.

Visst har finanskrisen och lågkonjunkturen bidragit till detta men detta gäller ju hela världen och kan därför inte förklara det faktum att det ser värre ut i Sverige än i övriga Europa. När det gäller exempelvis ungdomsarbetslösheten så ligger vi i den absoluta botten.

Med stor sannolikhet blir 2010 ytterligare ”ett skitår” för regeringen och för Sverige. Det är en häpnadsväckande passivitet som råder i regeringskansliet. Till exempel så är fortfarande 3 månaders regeln kvar för arbetslösa ungdomar vilket innebär att Arbetsförmedlingen inte är tillåten att sätta ungdomar i åtgärder förrän de gått passivt arbetslösa i minst tre månader. Är det någon som kan förklara det sunda i detta?

Givetvis borde man nu lägga all prestige åt sidan och se till att sätta arbetslösa människor på skolbänken. Detta med uppdrag att rusta och bygga människors kompetens framförallt med inriktning mot framtida bristyrken.

I Kalmar gör vi mycket av detta genom vår egen arbetsmarknadsenhet. Jag är mycket glad att vi inte lyssnade på uppmaningarna från regeringen i början av mandatperioden, då drev man en linje som gick ut på att kommunerna skulle rusta ned sina egna arbetsmarknadsåtgärder. En del, bland annat bland våra jämförelsekommuner lyssnade på dessa uppmaningar och är idag mycket sämre rustade.

Åsa Petersén är tidigare ledarskribent på Aftonbladet. Bor nu i Luleå.
Hon kommenterar här en cirkulärledare som varit införd bland annat i Barometern. Just diskussionen om hur vi bedömer män kontra kvinnor i politiken tror jag kommer bli ett stort diskussions-ämne framåt.

http://www.newsmill.se/node/22718 

Något som orsakat lite funderingar i landets kommunhus är huruvida man ska ge någon gåva till kronprinsessan Victoria och Daniel Westling i samband med bröllopet. Detta blev särskilt aktuellt efter att Sveriges kommuner och landsting skickade ut en rekomendation där man uppmanade sina medlemmar att inte skänka något på grund av det kunde uppfattas som en gåva till enskild.

Med andra ord skulle en kommun som ger exempelvis en parksoffa till Haga kunna bli tvungna att kräva tillbaka gåvan om någon kommuninvånare skulle överklaga och få rätt. Ingen kommun vill naturligtvis sätta sig i en sådan situation. 

I lördags så var det intervjuer med länets kommunalråd om bröllopet och eventuella gåvor. Då framkom det att Mönsterås kommun hade löst detta på ett alldeles utmärkt sätt. Istället för present så bjuder man alla på särskilda boenden på tårta på bröllopsdagen. 

Det tycker jag låter lysande. Mot den bakgrunden så har jag haft en dialog med omsorgsnämndens ordförande Steve Sjögren som resulterat i att vi gör på samma sätt. I samband med eftermiddagsfikat den 19 juni så bjuder vi därför våra äldre på prinsess-tårta. Det blir vårt sätt att hylla brudparet.    

Lägg käbbel åt sidan 

Först vill jag hälsa Barometerns nya politiska redaktör Ulf Wickbom välkommen till sitt nya uppdrag. Även om vi inte alltid kommer att landa i samma slutsats så uppskattar jag Wickboms skildringar av sakernas tillstånd.

I en ledare den 12 maj så analyseras en debattartikel som jag hade införd i Barometern måndagen den 10 maj. I ledaren ställs ett antal frågor och görs ett antal påståenden som jag vill bemöta.

Parkeringshus på Kvarnholmen. För att kunna komma fram med rejäla parkeringslösningar i anslutning till Kvarnholmen krävs ett ordentligt förarbete. Detta på grund av Kvarnholmens unika karaktär. Ett sådant arbete är nu gjort och har resulterat i en fördjupad översiktsplan för hela vårt centrum. Här analyseras trafik, riksintresse, kulturmiljö, vatten och så vidare. Med detta som grund kan vi nu gå vidare i arbetet med att lösa parkeringsfrågan i Kalmar centrum och därmed också möjliggöra ytterligare bostäder och mer verksamhet.

Kvarnholmen ska inte bara överleva som centrum, det ska vara en motor. Förslaget som nu är på väg fram är en markanvisningstävling i kvarteret Gesällen och Muren. I de volymstudier som gjorts skulle man kunna landa i ett parkeringshus för 700 bilar samt bostäder och handel. Kommunens insats i detta är marken och de byggrätter i övrigt som skapas. Därtill kommer intäkter från avgifter och ett system med parkeringsköp.

Hyresgästföreningens rapport om hyror. Här har man jämfört 30 kommuner och kommit fram till att Kalmar ligger sämst till. I en annan rapport gjord av samma organisation, den så kallade Nils Holgersson rapporten jämförs taxor och skatt i landets alla kommuner. Här kommer vi på plats 122. När man lägger dessa två rapporter bredvid varandra så är det en sak som sticker ut och det är hyrorna som är högre i Kalmar. Detta gick vi igenom på kommunstyrelsen i måndags då Kalmarhems VD på ett tydligt sätt kunde visa orsaken, nämligen hög skuldsättning. Man har genom åren inte amorterat och skrivit av sina skulder i tillräcklig omfattning.

Det var detta som föranledde Kalmarhems nystart med ny styrelse, ledning och nya ägardirektiv under 2008. Det finns ingen genväg runt detta. Det handlar om att minska skuldsättningen och bygga förtroende. Detta kommer att ta några år och när vi är igenom detta kommer inte Kalmars hyror att sticka ut. Att påstå att jag har mörkat detta är ett lågvattenmärke. Snarare har väl jag i min roll som kommunstyrelse ordförande verkligen tagit i detta.

Ungdomsarbetslösheten. Det är bra att Ulf Wickbom lyfter detta. Under veckan kom siffror från arbetsförmedlingen som visade att Kalmar har en öppen ungdomsarbetslöshet på 2.5 procent. Det är lägst bland jämförelsekommunerna och lägre än riket. Vi har satsat mycket resurser på detta och kommer fortsätta med det.

Flygplatsfrågan och vår infrastruktur lyfte jag fram i en artikel i Barometern för drygt en månad sedan. Mot bakgrund av vår bristfälliga infrastruktur i övrigt är flyget i Kalmar helt avgörande. Jag kommer göra allt för att värna flyget och gärna se ännu tätare turer.

Tack för synpunkterna. Jag brinner för att utveckla vår del av landet och hoppas att vi kan föra en saklig diskussion om detta, även om det råkar vara valår. Vi har haft en så pass risig utveckling i Kalmar län under de senaste årtiondena att det nu är läge att lägga partipolitiskt käbbel åt sidan och mötas i ett rejält framtidsprogram, Kalmar 2020. Det är min ambition att bjuda in till efter valet. Under förutsättning att vi får förnyat förtroende förstås.

Johan Persson (s)

Kommunstyrelsens ordförande

Jag läser i onsdagens Barometern att de borgerliga partierna i Kalmar kommun vill införa hemrehabilitering i hela kommunen om de vinner valet i höst. Det är väldans bra. Problemet är dock ett:

Just detta tog vi beslut om på kommunfullmäktige i december 2009.

Är detta ett nytt uttryck för någon sorts borgerlig återvinning?

Idag hade vi återigen uppe förslaget om cykelbuss över Ölandsbron. Det är ett avtal mellan Trafikverket, Mörbylånga kommun och Kalmar kommun där vi som kommuner gör en kostnadsfri beställning av en cykelbuss över bron. Avtalet gäller bara denna sommar, ger inga kostnader för kommunerna och ska tillsammans med tankarna om en färja över Kalmarsund utvärderas under hösten.

Man kan naturligtvis ha principiella synpunkter på att kommunerna på detta sätt hjälper Trafikverket med en lösning när det gäller cykelbussen. Detta är ju i grunden en statlig angelägenhet men efter många turer och möten så hamnade vi i en situation där arbetsutskottet både i Mörbylånga och Kalmar ställdes inför ett tydligt val:

Ja eller nej till cykelbuss denna sommar. Mörbylånga sa ja och Kalmar sa nej och därmed blir det ingen cykelbuss. Naturligtvis till stor besvikelse för både pendlare och andra.

Vi är fem ordinarie ledamöter i kommunstyrelsens arbetsutskott. Jag och Birgitta Elfström (s) röstade ja. Anders Andersson (c), Inger Hilmansson (fp) och Bertil Dahl röstade nej. Eftersom Malin Petersson (m) är hemma på grund av snar barn-ankomst så gick Inger Hilmansson in som ordinarie. Den moderata observatören Per Olof Johnsson var tydlig med att man borde säga ja till avtalet denna sommar men han hade ju ingen rösträtt.

Så kan det gå. De tre partierna som sa nej har knappt 20 procent bakom sig. De partier som sa ja har 66 procent bakom sig. Hur eller hur så blir det nu upp till nej-sägarna att ta diskussionen och stå för sitt beslut. Något juridiskt stöd har man inte heller även om man försökte sig på även denna yrkesroll under sammanträdet…

Jag tillämpar en enkel princip både i mitt uppdrag och när jag jagar rådjur. Stämmer inte kartan och verkligheten så är det verkligheten som gäller. I det här fallet var ja eller nej till en konstruktiv lösning för sommaren. Nu blev det nej grundat på principer. Tråkigt!

Kalmar ska framåt

I veckan presenterade Svenskt Näringsliv sin ranking över företagsklimatet i landets kommuner. För Kalmar var det dystert och för Kalmar län som region är siffrorna rent katastrofala.

Hela undersökningen bygger på ett antal beståndsdelar. En del är ren statistik över till exempel sysselsättning och nyföretagande. I denna del förbättrar Kalmar sin position. I den andra delen av undersökningen som rör om attityder och bemötande så blir betygen mycket sämre. Det  handlar exempelvis om infrastruktur, medias attityd till företagande, skolans attityd till företagande och kommunala tjänstemäns attityder.  

Jag vill vara väldigt tydlig. När det gäller sådant som rör Kalmar kommun så är placeringen fullständigt oacceptabel. Kalmar kommuns tjänstemän och politiker ska främja företagande och entreprenörskap. Varje chef i de kommunala förvaltningarna och bolagen ska främja gott bemötande och god service hos sina medarbetare. Uppenbarligen så uppfattar inte vårt näringsliv att det är på det sättet. Här måste det ske en förändring och det snabbt. I mätningen nästa år ska vi vara bland de hundra bästa, sedan ska vi ännu högre.  

Vi är som kommun beroende av att vi har ett dynamiskt och växande näringsliv. I framförallt de små och medelstora företagen växer de nya jobben fram. Det är ur detta arbete som huvuddelen av kommunens skatteintäkter kommer. Utan ett växande näringsliv i Kalmar så blir det mindre pengar till skolan, vården och omsorgen. Självklart måste alla kommunal tjänsteman, i sin vardag, inse detta mycket tydliga samband mellan entreprenörskap och välfärd.  

Kalmar kommun kan liknas vid ett tåg som efter många år av hackande ändå börjat gå framåt. Vi har klarat lågkonjunkturen på ett hyggligt sätt. Vi har ett näringsliv som växer. Intresset för att investera i Kalmar är stort. Mot den bakgrunden har vi satsat stora resurser på att öka kommunens planberedskap.

Vi satsar också på att kommunen ska växa för att kunna vara med i konkurrensen om infrastrukturmedel och statliga och privata etableringar. Under 2009 hade vi den högsta befolkningsökningen sedan kommunsammanläggningen på 70-talet.  

Detta är den mycket tydliga politiska prioriteringen för Kalmar. Vi ska framåt! Vi ska bryta en långvarig negativ utveckling och erbjuda de barn och ungdomar som idag växer upp en valfrihet att själva avgöra om man vill vara kvar här eller ej när man blir vuxen. Man ska inte tvingas flytta på grund av att arbetsmarknaden är svag, utbildningsmöjligheterna är begränsade eller att tillgången på bostäder är låg. Så var det för några år sedan.

Kalmar har goda förutsättningar att gå rejält framåt de närmaste åren. Vi har ett antal hyggliga bottenplattor att stå på.

1.      Vi har blivit universitetsstad. Detta ökar förutsättningarna för att attrahera både mer forskning och fler studenter. Även antalet nya företag kan öka kraftigt om vi hanterar detta rätt. Därav kommunens stöd till Kalmar science park och inkubatorn.

2.      Vi har lägre arbetslöshet än både riket och jämförelsekommunerna. Vi är igenom strukturomvandlingen.

3.      Vi har god ordning och reda i kommunens ekonomi efter ett hårt arbete under denna mandatperiod. 2009 gjorde vi ett överskott på 83 miljoner. Min bedömning är att det inte blir mindre detta år. Vi behöver göra stora överskott, det innebär att vi slipper verkställa en redan beslutad upplåning till en del investeringar. Jag är också övertygad om att en skakig ekonomi med därtill följande ryckighet i politiken är direkt avskräckande för möjligheten att locka både nya invånare och nya företag. Vem funderar idag på att investera i Grekland?

4.      Vi har dragit igång ett arbete som går ut på att Hela kommunen ska leva. Det har handlat om enhetstaxa i kollektivtrafiken, inköp av mark för fler villatomter, sporthall i Trekanten och Rockneby, kustmiljöarbetet, deltagandet i Leader och mycket mer. På det här sättet ska vi hålla ihop kommunen och se till att det är stad och land, inte stad mot land. Jag är glad över att vi 2008 blev Årets landsbygdskommun.

5.      Vi har satsat stora resurser på vårt planarbete. Här har vi inte haft tillräckliga resurser tidigare. Nu är den fördjupade översiktsplanen för centrum ute på samråd, översiktsplanen för hela kommunen kommer ut på samråd till hösten. Vi har i strid med de borgerliga partierna beslutat att göra en satsning som innebär att vi fördubblar antalet detaljplaner per år, från 20 till 40.

6.      Vi har och ska ha en hög kvalité i den kommunala verksamheten. Detta mäts både genom öppna jämförelser och av SCB. Vi får höga betyg och det ska vi vara glada för och se till att bibehålla.

7.      Vi satsar väldigt mycket på att Kalmar ska vara en attraktiv stad för både invånare och besökare. I veckan fick Destination Kalmars VD Åke Andersson pris för Kalmars utveckling som besöks- och evenemangsstad. Vi satsar på slottet, på idrottsturism, sommarteater, bygger ut gästhamnen och vill satsa ännu mer på strandpromenader i vår vackra stad. Inget av detta har trillat ned från himlen. Det är frukten av hårt arbete och satsade resurser. Tillsammans med näringslivet på Kvarnholmen vill jag se till att vi under nästa mandatperiod kan kämpa oss till utmärkelsen Årets stadskärna i Sverige. Inom några veckor går vi ut med en markanvisningstävling för ett nytt parkeringshus vid landstingshuset.   

Får vi förnyat förtroende att leda Kalmar så kommer jag med dessa bottenplattor som grund bjuda in näringslivet och Kalmarborna till ett arbete som syftar till att ta fram ett konkret framtidsprogram för Kalmar. Kalmar 2020.

Jag har övervägt att dra igång det arbetet redan i år men bedömt att tidpunkten är bättre precis efter ett val. I ett sådant framtidsprogram ska vi blicka både utåt och inåt. Vi ska blicka över kommun- och regiongränser och sedan låta ett antal tydliga och mätbara mål växa fram för de kommande tio åren. Jag hoppas att vi ett sådant arbete kan lägga prestige och partipolitiskt käbbel åt sidan.