Idag kom SCB med sin arbetskraftsundersökning som visar att arbetslösheten fortsätter öka. Samtidigt stiger också både långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten.
Detta i ett land där den sittande statsministern gick till val på att pressa tillbaka utanförskapet. ”Döm oss i 2010 års val efter jobben” sa Reinfeldt 2006.
Visst har finanskrisen och lågkonjunkturen bidragit till detta men detta gäller ju hela världen och kan därför inte förklara det faktum att det ser värre ut i Sverige än i övriga Europa. När det gäller exempelvis ungdomsarbetslösheten så ligger vi i den absoluta botten.
Med stor sannolikhet blir 2010 ytterligare ”ett skitår” för regeringen och för Sverige. Det är en häpnadsväckande passivitet som råder i regeringskansliet. Till exempel så är fortfarande 3 månaders regeln kvar för arbetslösa ungdomar vilket innebär att Arbetsförmedlingen inte är tillåten att sätta ungdomar i åtgärder förrän de gått passivt arbetslösa i minst tre månader. Är det någon som kan förklara det sunda i detta?
Givetvis borde man nu lägga all prestige åt sidan och se till att sätta arbetslösa människor på skolbänken. Detta med uppdrag att rusta och bygga människors kompetens framförallt med inriktning mot framtida bristyrken.
I Kalmar gör vi mycket av detta genom vår egen arbetsmarknadsenhet. Jag är mycket glad att vi inte lyssnade på uppmaningarna från regeringen i början av mandatperioden, då drev man en linje som gick ut på att kommunerna skulle rusta ned sina egna arbetsmarknadsåtgärder. En del, bland annat bland våra jämförelsekommuner lyssnade på dessa uppmaningar och är idag mycket sämre rustade.