Det har ju brutit ut en rejäl diskussion om Fredrik Reinfleldts pressekreterare Edvard Unsgaard det senaste dygnet. Många har upprörts över inlägget om avföringen och den städinsats som följde. Andra har uttryckt att man absolut inte förstår diskussionen.

Jag för min del tycker det är tämligen nedlåtande. Testa och byt ordet invandrare eller ryska mot neger eller jude så blir det ganska tydligt.

Att sedan koppla detta till arbetslinjen får väl varenda moderat kampanjmakare att bryta samman…

Edvard Unsgaard; tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där…). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en ha…lvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb!

http://www.youtube.com/watch?v=3wcb4fKNGY4

Ovan är en länk till en fantastiskt rolig film om Kalmars utbud..

Imorgon drar allt igång igen efter några dagars ledighet. Det är ett spännande år vi har framför oss och naturligtvis har man sugit lite extra på dessa dagar med tanke på att nästa ledighet knappast kommer förrän till hösten. Detta med tanke på att det är valår.

Jag har varit med om ett antal valrörelser vid det här laget, både nationella och lokala. Jag gillar valrörelser. Tempot, diskussionerna, mötet med kommuninvånaren, valsedelsutdelningarna och dörrknackningarna. Allt blir till en enda strukturerad röra de sista veckorna.

Min bedömning är att valet på nationell nivå kommer att bli väldigt mycket medias och de sociala mediernas (bloggkampanjer osv) val. Tonläget kommer bli högt, särskilt om ett antal partier kretsar kring fyra procentspärren och man samtidigt tillhör ett block som ligger under.

För partiledningarna i dessa partier handlar det ju rent krasst om att vinna eller försvinna. Jag tror exempelvis inte centerpartisterna ute i landet kommer lägga fingrarna emellan om centern skulle få runt 4 procent och alliansen samtidigt tappar regeringsmakten. Då lär det inte dröja många dagar innan Maud Olofsson får silkesnöret. Kom ihåg hur Olof Johansson avpolletterades av centerrörelsen. Likadant lär det gå med kristdemokraternas Göran Hägglund.

I dagarna har jag följt diskussionen om pensionärernas situation lite extra. PROs ordförande Curt Persson var ju med i Aktuellt och värre sågning än den moderaten Gunnar Axén råkade ut för går väl knappast att uppbringa.

Med all rätt är pensionärerna upprörda över att vi som har jobb och tjänar pengar får ytterligare sänkt skatt på lånade pengar medan pensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldralediga får sänkta ersättningar och pensioner.

Snacka om omvänd Robin Hood politik!

Det är bara hoppas att man varken blir sjuk, föräldraledig, pensionär eller arbetslös för då dras tumskruvarna åt.. Ja ni hör ju själva. Är det inte i dessa lägen man verkligen behöver kunna lita på att samhället finns där?

Att det finns solidaritet mellan olika grupper som innebär att man hjälper varandra. Jag skulle lika gärna vilja kalla det för moral. Självklart, tycker jag, finns det ett moraliskt ansvar för mig och andra som har ett arbete att betala skatt och se till att hjälpa de som såg till att jag fick till exempel grundskolan betald, det är ju dagens pensionärer. Det är det som kallas för generationskontrakt!

Tänk att det bara behövdes tre år för att riva stora hål i den samhällsmodell som dagens pensionärer lagt grunden för. Tänk om dessa pensionärer, då i september 2006 hade vetat att man i januari 2010 skulle få sänkt pension och dessutom betala högre skatt än löntagarna. Hade man då i samma utsträckning röstat på ett borgerligt parti? Det är jag tveksam till..

Jag noterade att folkpartisten Sebastian Hallen på sin blogg försöker ge en bild av att kommunens ekonomi är i rent förfall. Tyvärr tvingas jag återigen göra han och andra folkpartister besvikna. Kalmar kommun kommer nämligen under krisens år 2009 att nå båda sina ekonomiska målsättningar.

Det vill säga vi kommer att ha ett överskott som med god marginal överstiger 2 procent och vi kommer att nå målet om 100 procent i självfinansiering på våra investeringar.

Stackars folkpartister… Vad ska de nu anmärka på?

För att hjälpa dem på traven bjuder jag därför på ett litet nyårskåseri direkt från ett gruppmöte med folkpartiet

Gruppledaren:
– Vad göra, vi måste bara hitta något att kritisera. Låt oss brainstorma. Kom med förslag!!!

– Nä, det här var inget roligt. Jo, nu har jag det utropar gruppledaren!!! Klackarna i taket. Eftersom sossarna och den där hemska Persson driver så mångas frågor samtidigt och vi folkpartister måste vara emot sossarna så anklagar vi dom för att vara odemokratiska och driva för många frågor. Någon sans och ordning måste det väl vara.
– Vi som oppositionsparti måste väl för tusan hinna med att skriva reservationer och protokollsanteckningar så nu kräver vi neddraget tempot. Gör ni inte det så, vi hänger med, ja då är ni hemska sossar odemokratiskaoch borde veta hut!
– Den var väl bra och där kommer de aldrig att sno vårt förslag. Jippie! Vi har vår valfråga. Nu kommer äntligen Kalmarborna att uppskatta oss fina liberaler i folkpartiet liberalerna.

Så här på nyårsafton ska man naturligtvis vara snäll mot alla människor…

Jag ska dock tillåta mig själv att göra ett enda undantag. På EKOT imorse fick vi nämligen höra jordbruksminister Eskil Erlandsson med stolthet i rösten avslöja den stora nyheten.

Regeringen vill nu satsa på maten i skolor, på sjukhus och på äldreboenden.

Detta vill man göra, avslöjas det, genom att man under 2010 avsätter 5!! miljoner kronor till detta viktiga område.

Med tanke på att det varje dag året runt tillagas 3 miljoner måltider så förstår ni ju själva vilken revolution detta stöd på 5 miljoner kommer att få på landets skolor och äldreboenden.

Jorbruksministern menar säkert väl men har uppenbarligen misslyckats totalt i förhandlingen med finansminister Borg.

Ibland är det bättre att inte presentera någon nyhet än att presentera något som mer liknar ett skämt..

Socialdemokraterna i Kalmar är först ut som lokalt parti med TV reklam i TV4. Se inslaget nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=LIMBZ1i0QW4&feature=channel

God Jul!

Igår kväll var det långt kommunfullmäktige med beslut om fortsatt utredning kring Linnéuniversitets placeringar i Kalmar. Det var beslut om budget, taxor och avtal om flyktingmottagande. Kommunfullmäktige i juni och december brukar bli långa, oftast på grund av att budget ska antas eller revideras.

Diskussionen kring den ett-åriga förlängningen av avtalet med migrationsverket om att ta emot flyktingar blev både väntad och oväntad. Väntad med tanke på Sverigedemokraternas motstånd och framlingsrädsla, mer oväntat var det att en så stor del av den moderata fullmäktigegruppen inte ville vara med och ta beslutet. Inte trodde jag att debatten om Vellinge hade gått Kalmar-moderaterna så spårlöst förbi.

Varje år dör 25 000 barn yngre än fem år i flyktingläger. Jag har själv en dotter på 1.5 år och en på 6 år, det är givet att man reflekterar över detta faktum och tackar sin lyckliga stjärna för att man är född i Sverige.

En annan aspekt på detta är att Sverige knappast hade eller kommer att klara sig utan invandring. Så var det när Hansans köpmän kom till detta avlägsna land långt uppe i norr och lärde oss handel, så var det med Vallonerna på 1700-talet och så var det med Finnarna, Grekerna och Italienarna som kom hit på 60-talet. Idag är jag helt övertygad om att vi knappast skulle klara exempelvis äldreomsorgen eller sjukvården utan invandring.

Sverigedemokraterna talar ofta och länge om kostnader för att Sverige tar emot flyktingar. När ska man tala om kostnader för andra grupper? Hur är det med handikappade eller sjuka? Hur är det med barn och äldre? Med det resonemanget så finns det i princip bara utrymme för helt friska människor i åldern 20-64 år. 

Under gårdagen förutspådde jag Sverigedemokraternas debattvilja kring kostnader och tog därför fram vad Kalmar kommun har haft för kostnader för de två Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige, Thoralf Alfsson och Lars Rosén. 

I partistöd har man fått 54 000 per år.

I utbildningsstöd 8 000 kronor per år.

För att arvodera sig själva har Lars Rosén en av kommunen betald halvtids-tjänst som politisk sekreterare. Thoralf Alfsson har en 25 procentig tjänst. Allt till en kostnad av cirka 350 000 kronor per år inklusive sociala avgifter.

Därutöver har man fått ersättning för kringkostnader med 10 000 kronor.

Man har också fått 17 000 kronor i arvode för gruppmöten.

Sammanlagd har kommunen en kostnad för de två Sverigedemokraterna är cirka 450 000 kronor per år. Under de tre år man har suttit i kommunfullmäktige har man alltså kostat Kalmars skattebetalare nästan 1.3 miljoner kronor.

Detta är helt enligt regelverket men då ställer man sig naturligtvis frågan: Vad har de presterat för att få 1.3 miljoner.

Man har skrivit 4 motioner: 

* En om Sverigedemokraternas möjlighet till insynsplats i komunstyrelsen. (Skulle givit dem möjlighet till ytterligare arvode). Motionen avslogs. 

* En om möjligheten att införa Klassmorfar i skolan. 

Därutöver har man skrivit 0 interpellationer.

Därutöver har man skrivit 0 budgetförslag.

Den stora frågan man måste ställa sig är:

Vad ägnas gruppmötena åt?

Vad gör de två politiska sekreterna på sin arbetstid?

Hur får man dagarna att gå? 

I dessa tider är det inte svårt att längta till sommaren!

Julhälsningen från Kalmar kommun får en att längta…

http://www.kalmar.se/t/newspage.aspx?id=48473

Aftonbladets Robert Collin samanfattar på ett bra sätt vad jag och många känner när det gäller Saab.

http://www.aftonbladet.se/bil/collin/article6317320.ab

Artikel i Östran idag 

Anders Johnsson som tidigare var chefredaktör för Dagens Nyheter har skrivit en bok som heter ”Fånga platsen” . Boken handlar om Sveriges företagsamma historia. Nyfiket bläddrade jag fram till Kalmar. Här beskrivs hur vacker staden är men här finns också en faktaruta om vår kommun. Den sträcker sig från 1647 då kalmar härjas av brand och Kvarnholmen grundläggs. När man kommer fram till slutet i uppräkningen så kan man konstatera att de sex senaste skildringarna av Kalmar beskriver nedläggningar. Det är från Ångkvarnen 1957 till nedläggningen av Bombardier 2005. Självklart stämmer en sådan fakta-sida om Kalmar till eftertanke. Vi har haft det ganska tufft de senaste femtio åren.

Min förhoppning är att vi nu kan påbörja en lång och mödosam resa framåt. Att vi ska kunna lägga stora nedläggningar bakom oss och kunna gasa på för att hänga med andra kommuner i vår storlek. Receptet för det är många. Det viktigaste är, enligt min uppfattning, att vi inte har alla ägg samlade i samma korg. Vi ska ha bredd på vår arbetsmarknad, vi ska bygga fler bostäder. Vi måste inse betydelsen i att vi från årsskiftet blir universitetsort och vi ska etablera Kalmar som en attraktiv framtidskommun. Mycket talar för att vi utvecklas i den riktningen. Vi har nu en situation där vi har lägre arbetslöshet än riket och lägst bland våra jämförelsekommuner, både bland ungdomar och i befolkningen som helhet.  Vi kommer öka vår befolkning med nästan 700 personer, vilket är alla tiders rekord. Vi klättrar på rankinglistor över företagsklimatet och Kalmarborna ger höga betyg till den kommunala verksamheten. Kalmar har blivit en riktig sommarstad.

Under de senaste månaderna har jag i princip på varje möte fått frågan om jag kommer ställa upp för omval. Jag har svarat undvikande. Detta av två skäl. För det första är uppdraget som kommunstyrelsens ordförande en syssla som man lever med dygnet runt, året runt. Givetvis är det en fråga som därför måste pratas igenom i familjen. Under hösten har vi resonerat fram och tillbaka, för visst har det funnits perioder som varit tuffa. Jag har också resonerat mycket med mig själv. Hur känner jag? Är jag sugen? Finns hungern? Orkar jag? Bär den grund för politiken som jag varit med och format under de senaste åren?

Jag har under den senaste tiden landat alltmer. Svaret är JA. Politiken bär, det går bättre och bättre för Kalmar. Jag är fortfarande hungrig och jag brinner för att fortsätta föra Kalmar framåt. Jag ska också vara ärlig och säga det under dessa snart fyra år har byggts en erfarenhet som gör att jag känner mig mer och mer trygg.

Mot den bakgrunden kommer jag idag att meddela mitt parti att jag står till förfogande för ytterligare en period som kommunstyrelsens ordförande i Kalmar. I dagarna dras nomineringsarbetet igång i alla partiets föreningar. Får jag partiets förtroende att återigen leda socialdemokratin i kommunen kommer jag göra allt för att vi socialdemokrater ska få Kalmarbornas förtroende att fortsätta leda Kalmar.

Trots allt detta positiva som nu sker i vår kommun får vi inte slå oss till ro. För att ta igen många tuffa år behöver Kalmar får fortsatt framåt. Då kommer de barn och ungdomar som idag växer upp här att själva kunna avgöra om de vill vara kvar när de blir äldre. Ingen ska behöva flytta på grund av att arbetsmarknaden inte fungerar och framtidstron saknas.

Johan Persson (s)

Komunstyrelsens ordförande