Har på morgonen haft en bra föredragning i arbetsutskottet om hur vi jobbar med att pressa tillbaka ungdomsarbetslösheten. Den var bra för att arbetet var konkret och tydligt.
I projektet Ramp har 100 ungdomar varit inne. 72 procent av dessa ungdomar har gått vidare till studier eller arbete. Det är väldigt bra, särskilt mot bakgrund av att de ungdomar som varit i Ramp har gått arbetslösa väldigt länge.
Vi drog i vintras också igång ett annat projekt för att minska ungdomsarbetslösheten. Också det är konkret. Under tre månader har 191 företag fått ett brev från mig och arbetsförmedlingens chef där vi uppmanar dem att göra en extra insats. Detta brev följs sedan upp direkt genom telefonsamtal och det har hittills givit 77 praktikplatser, 7 extrajobb och ett antal sommarjobb.
När det gäller arbetsmarknadsåtgärder generellt så har Kalmar kommun under 2012 haft 398 personer anställda med någon form av lönestöd. De har varit placerade i kommunens förvaltningar eller i föreningslivet. 29 procent av dessa har utomnordisk härkomst.
Kalmar kommun lägger väldigt mycket resurser och kraft på arbetsmarknadsåtgärder. I pengar nästan 40 miljoner. Det gör vi för att det långsiktigt är bäst för samhället och den enskilde om människor har sysselsättning. Väldigt många kommuner lade ned denna verksamhet när alliansregeringen tillträdde 2006. Det gick då ut påbud om att arbetsmarknadsfrågor var ett statligt ansvar och skulle skötas av arbetsförmedlingen. Jag är glad att vi struntade i detta påbud.
Hade vi gjort det hade arbetslösheten, försörjningsstödet och det mänskliga slöseriet varit mycket högre i Kalmar än vad det är idag.
Jag börjar mer och mer fundera på om inte arbetsmarknadspolitiken bör hanteras helt regionalt/lokalt i framtiden. Det nuvarande nationella regelverket är alldeles för fyrkantigt för att passa i hela landet. Våra förutsättningar här i Kalmar skiljer sig helt i jämförelse med Stockholm eller Norrlands inland.