I helgen har jag blivit nedring av människor som uttryckt sin förvåning över lördagens tidningsartikel i Barometern där det stod att den så kallade alliansen ihop med miljöpartiet skulle stoppa alla markreservationer i centrala Kalmar. Jag måste tillstå att jag blev lika förvånad. I december togs beslut om dessa markreservationer och nu är det aktuellt med en förlägning i avvaktan på att planarbetet fortsätter. Under söndagen fick jag dock bekräftat att moderaterna nu svajat tillbaka och vill bevilja en förlängning. Varför man då skriver protkollsanteckningar ihop med de andra och förordar ett stopp är en ju en fråga man kan ställa sig…
Jag är helt övertygad om en sak och det är att utan investeringar i form av bostäder, parkeringshus, handel och kontor i centrala Kalmar så kommer Kvarnholmen att sakta men säkert dö.
Samtidigt, och det är grundläggande, kommer varken jag eller någon annan att acceptera att Kvarnhomens unika karaktär inte bevaras. Hela det planarbete som nu pågår handlar om hur man ska förena en utveckling med det faktum att i princip hela centrum är ett riksintresse. Kvarnholmen tillsammans med slottet är våra pärlor, naturligtvis ska den miljön värnas.
Jag kan dock inte se att exempelvis en asfalterad pakeringsplats är något som absolut inte får röras eller miljön i vår gästhamn. Tvärtom upplever jag ett stort intresse från Kalmarborna att det ska byggas och utvecklas.
En stad som har lyckats förena en fin kulturmiljö med utveckling är Helsingborg. Här har man byggt i en del av hamnen. Denna byggnation har inneburit ett väldigt lyft för alla Helsingborgare, numera finns exempelvis en strandpromenad som knyter ihop centrala Helsinborg med Sofiero slott. Självklart kommer investeringar i centrala Kalmar att ge sådana positiva effekter också här.
Jag tar gärna en generaldebatt om huruvida vi ska satsa på Kvarnholmen eller låta Kalmar centrum dö sotdöden. Hittills har det investerats för över en miljard i Hansa City. Nu är det Kvarnholmens tur!