Ibland funderar i alla fall jag över logiken i politiken.
I princip varje dag så kommer oppositionen på olika nivåer med krav på bättre äldreomsorg, starkare försvar, utbyggd infrastruktur, fler poliser, bättre sjukvård, bättre socialtjänst, mer resurser till skolan och så vidare.
Samtidigt som detta sker så presenterar samma partier sina budgetförslag som alltid har sänkta skatter i fokus. Jag är ingen nationalekonom och det behöver man ju inte heller vara för att komma fram till att detta inte går ihop.
De senaste femton åren har skatterna sänkts med över 200 miljarder totalt sett. En del av detta har säkert varit rimligt och rätt men det är klart att det har påverkat samhällets totala robusthet när det handlar om att tidigt förebygga exempelvis brottslighet eller vår förmåga att skjuta till medel till rejäla höjningar av pensionssystemet. Det går helt enkelt inte att få både och.
Detta samband var ganska tydligt i samhällsdebatten för några år sedan. Nu tycks det helt ha upphört. Allt snuttifieras till enskildheter. Samma politiker kan ena dagen stå och utlova kraftigt sänkta skatter och nästa dag utlova stora satsningar på äldreomsorgen. Detta utan att få en enda motfråga. Att göra så kanske fungerar något år eller två men i längden så går det inte att göra både och.
Med de utmaningar vi har framför oss och de krav som ställs från medborgarna på allt ifrån idrottshallar, bättre infrastruktur till fler poliser och bättre välfärd så tror jag att det blir svårt med skattesänkningar de kommande åren. Under just dessa år kommer vi istället behöva göra stora investeringar i trygghet och välfärd.
Det är inte utan att jag kommer att tänka på den gamla klassikern ”Skattefria Andersson” när jag hör en del politiker som vill inbilla människor att det både går att ha kakan och äta densamma.
Här är länken till filmen som släpptes 1956.