Drömmen om framtiden är nyckeln för S

God fortsättning på det nya året!!

Har precis suttit och punktat ned lite av agendan för det här året. Det är mycket som ligger i röret och så ska det vara i en stad som Kalmar. Ska vi på allvar bli en riktig attraktiv stad för människor och företag så måste det hela tiden hända saker. Det måste investeras och satsas, det är så vi bygger framtidstro och hopp om en bättre framtid.

 Jag tror som bekant, stenhårt, på att det går att göra Kalmar ännu mer attraktivt. Det är det jag brinner för när jag går till stadshuset på morgonen eller diskuterar enskilda avlopp i en bygdegård sent en torsdagskväll. För mig är drivkraften drömmen om att framtiden faktiskt går att påverka.

Då kan man ju fundera över om inte enskilda avlopp var ett sällsynt dåligt exempel? Absolut inte är mitt svar. Det finns inget som möjliggör investeringar i landsbygd på ett mer tydligt sätt än att ersätta enskilda avlopp med kommunalt avlopp. När det väl är framdraget så behöver inte samhällsbyggnadskontoret neka ett bygglov för ombyggnad av ett fritidshus till permanentboende, man möjliggör också regelrätt planläggning av bostäder. Ett bra exempel på detta är Sandvik på Norra Öland. Åk upp och kika på de investeringar som skett sedan man drog fram kommunalt avlopp. Hade ICA handlaren kunnat ha öppet utan detta? Tveksamt.

Jag gillar politiker, medborgare och företagare som brinner för det man tror på och gör. Det spelar inte så stor roll vad man brinner för. Bara man vill något. En annan konst är att fövandla detta engagemang till verkstad. Det är här många går bet.

 Jag får då och då kritik, ibland berättigad kanske, för att jag i min iver att få saker och ting gjorda är alltför pragmatisk. Just denna kritik kanske är svårare att ta om man inte vet vad man står. Efter mer än tjugo års engagemang inom socialdemokratin på lokal, regional och nationell nivå så känner jag mig ganska trygg med de grundläggande värderingar som jag alltid burit med mig. Målen ligger fast men medlen dit har defintivt förändrats under dessa tjugo år.

Jag skulle dock, till skillnad från många andra, vilja hävda att målen är minst lika tydliga idag som förr. Då när jag engagerade mig var medlen förbluffande lika målen. Tyvärr fastnade vi ofta i en system-debatt där vi blev försvarare av myndigheter och regler istället för att fokusera på hur människan upplevde det hela. Där fastnar vi då och då även idag.

Pär Nuder fångade detta väldigt bra i en krönika i måndagens Dagens Industri.

”Politik verkar inte längre handla om att göra rätt utan att undvika att säga fel. Politikerna verkar vara bättre på att uttrycka hur pensionssystemet mår snarare än hur människor mår. Rädslan att stöta bort marginalväljare, vilka de nu är, verkar större än att vinna nya anhängare. ”

Han fortsätter sedan:

” De etablerade partierna lever farligt om de är mer upptagna av att förhålla sig till varandra än att ge oss medborgare en bild av vart de vill ta vårt land.”

Jag tycker Nuder fångar det väldigt väl. Detta var också slutsatsen i den Kriskommission som jag var med och ledde efter förra valet. Hela vår slutsats kokade ner i att socialdemokratin måste forma en egen agenda om framtiden. Det har vi försökt göra i Kalmar och det har uppskattats av långt fler än några ”marginalväljare”.

I en situation med en trött och internt splittrad regering, stigande arbetslöshet och ökande klyftor borde det väl inte vara så förbenat svårt att vaska fram en agenda som ingjuter hopp om en bättre framtid?