Allvarlig oro för grisproduktionen

Jag har den senaste tiden blivit alltmer oroad över signalerna kring svensk grisproduktion. Branschen, handeln, offentliga aktörer och konsumenter måste nu samla ihop sig och verkligen försöka stödja svensk grisproduktion. Skulle dagens dåliga lönsamhet stå sig så kan vi om några år bara ha rester kvar av grisproduktionen i Sverige. Det gynnar ingen. Vare sig konsumenterna eller ens grisarna. Djurskyddet i Sverige håller hög klass, det ska vi vara rädda om men också vara beredda att betala för.

Pressmeddelandet nedan har nyligen gått ut. Det är bra att vi samverkar i denna fråga!

———————————————————————————————————–

En gris som föds upp i Sverige, och som blir till charkprodukt i landet, skapar nio arbetstillfällen. Det menar Per Karlsson, Sveriges grisföretagare, och pekar på näringens betydelse för samhället. Flera av aktörer i Kalmar län med koppling till näringen vittnar om de konsekvenser minskad produktion kan få.

 
En gris som föds upp i Sverige, och som blir till charkprodukt i Sverige, skapar nio arbetstimmar. Om den föds upp i Sverige men går på export för vidareförädling skapar den 6,4 arbetstimmar. Det menar Per Karlsson, vice ordförande i Sveriges grisföretagare, som har tagit fram utredningen Rätt pris, svensk gris.
– Ungefär var tredje gris som konsumeras i Sverige är importerad. Produktionen i Sverige är redan så låg att det är svårt att nå full effektivitet i alla delar av industrin.
Sverige har fantastiska förutsättningar för grisproduktion. Stor yta med liten risk för smittspridning mellan gårdar, samt bra möjligheter att producera högkvalitativ foderspannmål. Dessutom finns i princip obegränsat med vatten.
Per Karlsson hävdar att om Sverige skulle producera lika mycket gris som Holland gör per ytenhet jordbruksmark, räknat på 6,4 arbetstillfällen, så skulle det skapa 150 000 nya arbetstillfällen. Produktionen skulle då öka från 2,8 miljoner till 42,5 miljoner, vilket Per Karlsson menar är fullt möjligt.
– Detta skulle i sin tur leda till ett plus på 37 miljarder till staten då en arbetslös kostar staten 148 000 per arbetslös.
 
Aktörernas ståndpunkter
Claes-Göran Nilsson på Kalmar Lantmän, menar att en minskad grisproduktion slår direkt på fodertillverkningen.
– Minskad köttproduktion leder till överkapacitet i fabrikerna och fasta kostnader utan täckning. Dessutom skulle vi få färre kunder att sälja varor och maskiner till, säger Claes-Göran Nilsson som drivs av lägsta möjliga pris till lantbrukarna.
Johan Persson, kommunalråd i Kalmar kommun (S), är mycket oroad över utvecklingen.
– Vi jobbar mot samma mål som LRF, det vill säga vi stödjer en ökad svensk och lokal livsmedelsproduktionen. Framförallt strävar vi efter att öka den offentliga upphandlingen då det är av största vikt att behålla grisproduktionen i landet och i länet.
KLS Ugglarps, med anläggningar i Trelleborg och Kalmar, slaktar varje år mer än 500 000 grisar och har över 400 anställda. Johan Andersson, vd för KLS Ugglarps AB, ser i dagsläget inga förändringar på kort sikt.
– Vi kan förvänta oss en nedgång i produktionen, men det påverkar inte vår investeringsvilja på kort sikt. Vi fortsätter att investera och rationalisera för att öka produktionsapparaten och effektiviteten, säger Johan Andersson.
LRF har, genom livsmedelsstrategin, bestämt sig för att vända den neråtgående trenden i svensk livsmedelsproduktion
– LRF kan inte styra marknaden men vi kan vara en aktiv part för att påverka till exempel den offentliga upphandlingen. På sikt kan vi stödja utvecklingen mot en lönsam grisbransch, säger Per-Göran Sigfridsson, styrelseledamot i LRF Sydost och grisproducent i Kalmar.