I en debattartikel på fredagen går författaren och debattören Thomas Arvidsson till storms när det gäller Linnéuniversitet och dess planer i Kalmar. Både den gamla och den nya universitetsledningen sågas jämns med fotknölarna. Malin Petersson (m) och jag anklagas för att mörka.
Jag vill här ge min bild av läget. Det är dock omöjligt utan att sätta in även denna fråga i ett sammanhang. Detta av den enkla anledningen att det mesta här i världen hänger ihop.
Vi är alla medvetna om att Kalmarregionen under en lång rad av år haft en ganska besvärlig utveckling. Vi är exempelvis det enda länet som idag har färre invånare än vad vi hade på slutet av 1800-talet. Vår infrastruktur är undermålig, utbildningsnivån och tillväxten är lägre än i många andra län. Min fasta övertygelse är att Kalmar och Kalmar län nu måste anta utmaningen att bryta den negativa utvecklingen. Jag vill ge de barn och ungdomar som idag växer upp en valfrihet att själva avgöra om de ska bo kvar här eller ej när de blir större. Den valfriheten var starkt begränsad bara för några år sedan. Jag tillhör själv en generation som blev vuxen under 90-talet. Vi var väldigt många som då inte såg någon möjlighet att stanna kvar i regionen. Utbildningsmöjligheterna, arbetsmarknaden och framtidstron var minst sagt begränsade.
Nu har vi åtminstone fått lite vind i seglen. Vi har klarat lågkonjunkturen på ett hyggligt sett. Det kan man inte minst se på arbetslösheten. Kalmar har under hela krisen haft lägst arbetslöshet bland våra jämförelsekommuner. Vi har till och med haft jobbtillväxt. Nu, till skillnad från då, har vi också en helt annan framtidstro och optimism i Kalmar. Genom att bygga vidare på ett antal bottenplattor så kanske vi kan skapa de trampoliner som Kalmar och Kalmarregionen så väl behöver.
Att Kalmar från årsskiftet har blivit en del av Linnéuniversitet är en sådan bottenplatta. Extra roligt är det naturligtvis att detta nya universitet ökar allra mest i söktryck av landets alla universitet och högskolor.
Både den gamla och den nya universitetsledningen har framfört önskemål om att få en mer samlad verksamhet i Kalmar. Man upplever att det idag är för utspritt. Med detta som utgångspunkt har kommunfullmäktige i december fattat beslut om att utreda vidare ett antal områden. Det gäller områden vid Kalmarsalen, Malmen och Gästhamnen. Om detta var socialdemokraterna, moderaterna, vänsterpartiet och miljöpartiet överens. De andra partierna var inte beredda att ens utreda vidare frågan. Under våren har ett antal möten ägt rum. Just nu är man från universitetet inne i en process där man bedömer ekonomi. Samtidigt har både KIFAB och Akademiska hus en dialog där de kommer med idéer.
Parallellt med detta så pågår just nu samrådet om den fördjupade översiktsplanen för hela vårt centrum. Jag är glad och stolt över att ha varit drivande i arbetet med att ta fram en samlad fördjupning kring centrala Kalmar. Här finns bedömningar och analyser av kulturhistoria, riksintressen, siktlinjer, trafik, tillgången till vatten och bebyggelse. Med detta samlade dokument som grund kan vi på ett helt annat sätt än tidigare få fram underlag som värnar vår kulturmiljö och samtidigt ger utrymme för utveckling av exempelvis bostäder på delar av Fredriksskans. Vi kan också ta tillvara vattnet på ett helt annat sätt än tidigare med strandpromenader och bryggor. Ett litet embryo kan nu skådas i vår gästhamn där vi anlagt nya bryggor.
En del av arbetet med den fördjupade översiktsplanen rör järnvägsområdet och grusparkeringen vid gästhamnen. Enligt min uppfattning är detta område, som det idag är, Kalmars berlinmur. Hela detta område ligger som en barriär mellan vår fantastiska stadspark och Kvarnholmen. Jag är övertygad om att det går att öppna upp detta. Mot den bakgrunden har ett antal arkitektkontor fått i uppdrag att belysa detta i ett parallella uppdrag.
Min bedömning är dock att det inte är möjligt att få in ett samlat universitet i gästhamnsområdet. Det är också min bedömning att den resterande delen av Linnéuniversitet i Kalmar kommer att hamna på Malmen, antingen i ett kluster kring Teknikum eller kring Rostad med omnejd. Här behövs dock göras ytterligare analyser. Om mina bedömningar står sig till senhösten då alla analyser ska vara klara så skulle det innebära att vi inte går vidare med universitetsbebyggelse kring Kalmarsalen.
Varför är då detta arbete så viktigt? Jo, under de kommande åren är elevkullarna relativt stora. Om cirka fem år börjar de vika nedåt. Det är då det gemensamma Linnéuniversitet kommer att utsättas för prövning. För att stå sig i konkurrensen så är det min uppfattning att vi då behöver vara klara med byggnationen i Kalmar. Vi måste också till dess ha löst frågan om pendeltåg mellan Kalmar och Växjö som ger både tätare och snabbare turer. Parallellt med detta kommer med stor sannolikhet Sverige att regionaliseras.
Hanterar vi inte denna process rätt så kan Kalmar stå som förlorare 2015. Tänk en situation där vi inte kommit någonstans med lokalerna för det nya universitetet. Vi är fortsatt utspridda på ett antal platser med varierande längd på hyreskontrakten. I Växjö sitter man i nybyggda lokaler med långa kontrakt. Var tror ni då att universitetsledningen drar ner när elevkullarna minskar? Tänk om vi 2014 fortfarande sitter med en för liten arbetsmarknadsregion på grund av att diskussionen om pendeltåg har dragits i långbänk. Lägg då på hoten mot alla statliga jobb i Kalmar när Sverige regionaliseras.
Det är detta som ligger i potten. Jag är övertygad om att vi i en god dialog och med breda politiska lösningar kan hantera detta och istället skapa en situation där vi går stärkta ur de utmaningar vi står inför. Jag har stor respekt för Thomas Arvidssons åsikter och har förhoppningar om att vi framåt ska kunna ha en dialog och en debatt på en bra nivå. Det tjänar vi på i längden.