Krönika i Ölandsbladet
I min förra krönika så vädjade jag om arbetsro och lugn för den viktiga Öländska besöksnäringen. Jag kan ärligt säga att jag inte hade en aning om att ägarna till Ötab planerade att byta ordförande i bolaget. I en del kommentarer har man hänvisat denna förändring till min krönika. Jag vill mot den bakgrunden högt och tydligt deklarera att jag varken kan eller vill lägga mig i hur Ötab organiseras! Det är ägarnas ansvar.
Däremot är det en angelägenhet för hela regionen att besöksnäringen på Öland utvecklas väl. Våra besökare bryr sig nämligen inte om kommun- eller landskapsgränser. De besöker en fantastisk region med otrolig potential att locka till sig ännu fler besökare under hela året.
Mitt i denna mediala storm kan jag inte låta bli att reflektera över en sak och det är människovärdet. Jag har på nära håll bevittnat och också fått uppleva mediala drev. För den som utsätts är det fruktansvärt. Vad man än gör så blir det fel. Gamla uttalanden granskas för att finna fel ställt mot dagens facit.
Det som många människor och också journalister glömmer bort är att bakom varje skandalrubrik så finns människor av kött och blod. Det finns en familj med fru/man, barn och släktingar. När drevet startar drabbas också dessa. Den som är utsatt för drevet får därför dubbel tyngd på axlarna. Själv mår man kass och försöker förklara varför man gjort si eller så. Familjen mår dåligt och försöker stå ut. Samtidigt finns det medarbetare som mår dåligt för att de arbetar för en organisation, parti eller företag som är ifrågasatt. Varje middag med bekanta inleds med frågor om hur det egentligen står till.
Under min tid som pressekreterare hos Mona Sahlin fick jag uppleva drevet på nära håll. Under min tid som kommunalråd har jag varit i närheten av drev i samband med Fanerdun. Det som var mest påtagligt när det rullade som värst var hur ensam man var. Ena dagen får man knappt plats på scenen när näringsministern, regionförbundsordförande, generaldirektörer och ambassadörer vill skina ikapp med en. En tid senare när drevet startar så står man ensam kvar i blickfånget. Helt plötsligt sprang alla och gömde sig.
I våras var det drev mot LOs ordförande Wanja Lundby Wedin. Nu pågår drevet mot Maud Olofsson. På Öland är det drev mot Rolf Edmark. Oavsett vad man har för politisk uppfattning så måste man komma ihåg att det är människor, familjer och anställda bakom varje rubrik!
Det finns dessutom en mycket intressant cykel i ett drev. När media har kört ett tag och skriverierna har nått sitt crescendo så brukar det bli lugnt i någon månad. Sedan inträder det intressanta. Då när allt ebbat ut så brukar ”offret” få tala ut och ge sin bild av hela historien. Inte sällan slutar det med att media då istället börjar hissa samma person som några månader innan var en offentlig spottkopp.
Alltså. Först sänka, sedan nyansera och slutligen hissa. Ned, nå botten och sedan sakta uppåt. Så har det varit med Mona Sahlin. Jag ser tendenser till det när det gäller Wanja Lundby Wedin. Om några månader kommer säkert Maud Olofsson med en tår i ögat att börja hissas för att hon red ut stormen.
I den lokala debatten skulle jag inte bli förvånad om bilden av Rolf Edmark om några månader börjar nyanseras och istället framträder den person som jag lärt känna. Nämligen en mycket drivande och hungrig utvecklare av besöksnäringen i regionen. En person som på ett framgångsrikt sätt lett arbetet med att skapa en av landets bästa plattformar på nätet, nämligen visitse.se
Vi får se om jag får rätt. Alldeles oavsett det så har mitt liv i politiken lärt mig att skilja på sak och person.