I onsdags kom Konjunkturinstitutet med sin prognos om den svenska ekonomin, den var rejält dyster.
I går kom finansministern med regeringens prognos i samma ämne, det var ännu dystrare.
Vi har nu en situation där vi på kort tid kommer gå emot massarbetslöshet. Arbetslösheten i Sverige ökar dubbelt så fort som i övriga EU länder. Arbetslösheten bland ungdomar är redan näst högst i hela EU.
Detta får naturligtvis stora effekter också i Kalmar. Även om vi tillsammans med Halmstad ligger lägst i arbetslöshet bland våra jämförelsekommuner och lägst när det gäller ungdomsarbetslösheten så kommer det att bli väldigt besvärligt. Väldigt många familjer kommer att drabbas. De som är eller blir arbetslösa möts av en nedrustad arbetsmarknadspolitik och kraftigt försämrad A-kassa. Socialförvaltningen i Kalmar räknar med att socialbidragen kommer att öka kraftigt.
Vi har i flera omgångar fått kraftigt nedskrivna prognoser när det gäller skatteintäkterna. Vi vidtog ytterligare åtgärder i budgeten i december förra året i form av ytterligare besparingar och höjd skatt. De borgerliga så kallade allianspartierna var emot dessa beslut. Hade de fått igenom sitt budgetförslag så hade vi just nu fått låna till driften i Kalmar. I april kommer en ytterligare en prognos, den kommer innebära ytterligare nedskrivning.
Mitt fokus just nu handlar uteslutande om att försöka mota lågkonjunkturen och dess effekter. Vi kan naturligtvis inte stå emot något som sveper över hela landet men vi ska göra vad vi kan för att mildra och dämpa. Det handlar om stimulanspaket för byggande, det handlar om ändring av parkeringsavgifter i centrum, en ny planprocess, det handlar om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet. Vi ska helt enkelt som kommun göra allt vi kan för att mildra krisens effekter.
Samma grundtanke finns hos många av mina kollegor i kommunerna och hos regeringarna i de flesta EU-länderna. Det finns väl egentligen bara ett undantag och det är den svenska regeringen som gång på gång meddelar att man inte kommer att satsa för att försöka mildra den skenande arbetslösheten.
Samtliga experter på banker och konjunkturinstitut och för den delen opposition menar att man nu måste sätta in åtgärder. Svaret blir en axelryckning och väderprat om vargavinter. Det går ju inte säga att det inte finns resurser. Hittills har man sänkt skatterna med över 100 miljarder, mest har gått till de som redan har mest. Att i det läget påstå att man inte har några resurser för att förhindra att lärare, sjuksköterskor och förskolelärare nu varslas runtom i kommuner och landsting är inget annat än ett hån.
Den här regeringen gick till val på att minska arbetslösheten – den ökar nu dubbelt så snabbt i Sverige som i EU.
Den här regeringen gick till val på att satsa på välfärden – den nedrustning som nu genomförs i kommuner och landsting är större än vad den var under 90-talet.
Ur ett partipolitiskt perspektiv är det naturligtvis bara att tacka och ta emot. Ärligt talat så struntar jag i det just nu. Jag är mer bekymrad över alla de människor som drabbas och kommer att drabbas på grund av att det är ideologi och inte verklighet som tycks vara kartan för Sveriges regering.