Under de senaste veckorna har jag hört alltfler som vill göra gällande att den stigande arbetslösheten egentligen inte är ett så stort problem. Senast idag upprepas detta på Barometerns ledarsida där man slår fast att nio av tio faktiskt har ett jobb.
Visst så kan man ju fortsätta resonera i all oändlighet. Om åtta av tio har ett jobb så är det ju också ganska okej. Inte minst låter det ju mycket bättre än att säga att tjugo procent är arbetslösa.
Lägger man därtill att de som nu blir arbetslösa möts av en nedmonterad a-kassa så blir resonemanget ännu värre. Lägg därtill försämrad vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning så återstår för många en verklighet som är riktigt brutal.
Regeringen uppträder enligt mitt förmenande tämligen lamslaget.
I andra länder agerar man kraftfullt för att stödja sina bilindustrier, man lägger paket som stärker kommuner och infrastruktur. I Sverige är det nobben för både glasindustri, bilindustri, extra infrastruktursatsningar och kommunerna. Sverige går mot strömmen.
De gånger regeringen agerar så är det under galgen. Ta exempelvis förslaget som ger små och medelstora företag möjlighet att skjuta upp skatteinbetalningarna en period. Det låter ju bra och offensivt som en tillfällig åtgärd tills man läser det finstilade som innebär att företagen då åker på en uppskovsränta på åtta procent. Det är väl bara pantbanken som begär mer…
Nu blev det mycket rikspolitik en stund men jag möter i stort sett dagligen företag eller varslade som lever i en verklighet där det faktiskt spelar roll om Sverige har en aktiv eller passiv regering.