Paralympics och arbetslöshet

Jag läste en intervju med min gamla chef Mona Sahlin där hon tyckte att onsdagar var "helvetesdagar". Detta på grund av att det bara var interna möten på kansliet den dagen. När jag jobbade på näringsdepartementet var tisdagarna just interna beredningsdagar på departementet. I likhet med henne så tycker jag dessa dagar är något av ett "nödvändigt ont". Visst kan det vara stimulerande med möten i stadshuset men allra roligast är ändå att vara ute och träffa folk. 

Både måndagar och tisdagar är det ofta interna möten i stadshuset medan onsdagar ägnas nästan uteslutande åt företagsbesök. Resten av veckan är det ofta möten och samanträden utanför huset. Igår på eftermiddagen lyckades jag ändå klämma in ett besök hos en av Sveriges tjugo deltagare i Paralympics Jeanette Erlandsson. Hon bor i Rinkabyholm på ett gruppboende som heter Togabo. Det var en fröjd att lyssna till henne och riktigt känna spänningen i luften inför avresan till USA om ett par veckor. 

Varje vecka får jag statistik över arbetslösheten i kommunen. Till skillnad från tidigare lågkonjunkturer klarar sig Kalmar bra, åtminstone än så länge. Vi brukar historiskt sett ligga en till två procent över riksgenomsnittet. Nu ligger vi vissa veckor på snittet, ibland och någon vecka över. Det känns naturligtvis bra. Samtidigt påverkar naturligtvis konjunkturnedgången oss, inte minst därför att vi tillhör samma arbetsmarknadsregion som Nybro, Torsås och Mönsterås där industrin lagt stora varsel. 

Här är siffrorna för denna vecka (öppet arbetslösa i procent: 

Riket – 3.2
Växjö – 3.5
Kalmar – 3.3
Karlskrona – 3.5
Kristianstad – 4.0
Halmstad – 3.1