Vid sidan av alla lovord som sköljer över Kalmar FF under den gångna helgen så har helgen bjudit på tre intressanta diskussioner i nationell media.
* En av förklaringarna till att socialdemokraterna förlorade valet var att de borgerliga partierna var ikapp oss rent opinionsmässigt när det gäller synen på vilket parti som är bäst på att sköta landets ekonomi. Under söndagen presenterades ytterligare en mätning som visar att socialdemokraterna rycker i denna fråga. Håller den trenden i sig fram till valet så kommer jag att vara ganska lugn över utgången.
När det gäller kommunens ekonomi så känns det väldigt tryggt att vi har ett i princip enhälligt beslut om Budget i balans. Detta paket ger oss förhoppningsvis tillräcklig fallhöjd även om konjunkturen skulle vända kraftigt. I torsdags var jag på Sveriges kommuner och landsting (SKL), deras prognoser över skatteintäkterna gjorde inte kommunalråden glada. Bara under nästa år skrivs våra skatteintäkter ned med cirka 20 miljoner. I budgeten för 2009 hade vi budgeteterat ett överskott på cirka 100 miljoner vilket därmed snabbt sjunker. För att klara överskottsmålet på 2 procent måste vi klara cirka 50 miljoner kronor i överskott.
* Föräldraförsäkringen. Inom mitt parti så finns det en del som driver kravet om delad föräldraförsäkring. Detta blev som tur var nedröstat på förra partikongressen. Nu lanseras ett förslag från Ylva Johansson om tredelad föräldraförsäkring. En del till varje förälder och en del som beslutas gemensamt. Jag kan leva med en tredelad försäkring men jag är väldigt skeptisk till denna klåfingrighet. Om man nu är tillräckligt vuxen för att skaffa barn så tror jag nog att man är tillräckligt vuxen att också själva inom familjen göra upp om hur föräldraförsäkringen ska disponeras. Egenmakt är ett begrepp som återigen borde dammas av inom den politiska debatten.
* Subventioner av hushållsnära tjänster. TCO lanserade i helgen ett förslag om att alla barnfamiljer skulle få så pass höga statliga subventioner att alla skulle kunna nyttja denna tjänst. Det kan ju låta trevligt men jag kan ju inte låta bli att fundera över om detta är den mest angelägna reformen i dagsläget. Det lär ju inte kosta så få miljarder precis. Det är ju inte heller en reform eller ett krav som jag någonsin stött på ute bland folk. Däremot stöter jag väldigt ofta på önskemål som handlar om att få bort ofrivilliga deltider, en bättre sjukförsäkring, återställd A-kassa, mer resurser till infrastruktur och äldreomsorg eller högre stöd till föreningslivet. Men vi lever väl helt enkelt i lite olika världar, TCO-ekonomerna och jag.