När världen går bakåt så går Kalmar framåt!
Igår tisdag presenterade vi budgeten för 2026. Det har varit en ganska omfattande budgetprocess med mycket osäkerhet.
Här finns en länk till hela budgeten eller det bildspel som visades.
Skatteprognoserna som vi får från SKR har svängt fram och tillbaka. Även den nationella budgeten behöver analyseras för att se vilka effekter den får för kommun-sektorn. Över allt detta finns en mycket seg lågkonjunktur och en arbetslöshet som stiger. Utöver det ett skakigt omvärldsläge med både krig och en nyckfull president i väster.
Vi har haft ett antal fokus:
- Fortsatt värna hög kvalité i välfärden.
- Fortsätta med stora men också nödvändiga investeringar för att klara våra behov men också för att försöka hålla igång den lokala konjunkturen. Tillsammans med de kommunala bolagen så investerar Kalmar kommun nästan 4 miljarder på tre år. Det är många arbetstillfällen vi håller igång.
- Fortsatt fokus på tillväxt och nya jobb. Dels genom att planlägga nästan 400 hektar ny mark för företag och dels genom att hålla igång Tillväxt-initiativet och alla andra satsningar som skapar nya jobb och framtidstro.
- Generationsperspektivet i både investeringar och ekonomisk politik. Vi ska inte lämna efter oss en skuldbörda eller en investeringsbörda till nästa generation att de inte har möjlighet att reda ut det.
Det går att göra denna listan med utgångspunkter mycket längre men det är några bärande exempel.
Men. Det är på många sätt upp och nedvända världen.
Sedan 2010 har det predikats om att det kommer en äldre-boom mellan 2025-2040. Det kommer behövas många fler boendeplatser och det kommer behövas mer välutbildad personal. Det har vi försökt möta i Kalmar genom att satsa väldigt mycket på just boendeplatser och hög kompetens inom äldreomsorgen.
Under de senaste åren har följande nya vård- och omsorgsboenden byggts:
- Varvet
- Atlasvägen
- Vänskapens väg
- Vasallparken
- Nu byggs Lindsdal
Följande boenden har byggts ut och renoverats:
- Ingelstorpsvägen
- Sankt Kristoffers
- Jungmansgården
- Enliden
Sannolikt behöver vi efter Lindsdal bygga ett ytterligare boende för att klara hela denna utmaning.
Väldigt många kommuner är i början av denna utbyggnad. Hur de på kort tid ska klara av den expansion som krävs är en gåta för mig.
Vi har sakta men säkert växt in en ny kostym med både fler boenden och medarbetare. Det är en förutsättning om man samtidigt ska klara hög kvalité.
För att klara just kompetensförsörjningen och höja kvalitén i äldreomsorgen så införde den förra regeringen ett riktat stöd till äldreomsorgen runtom i landets kommuner.
Det var prestationsbaserat så till vida att man exempelvis skulle ha en hög andel utbildade undersköterskor för att få utdelning. Givetvis så var detta ett sätt att rusta landets kommuner för den utbyggnad som nu måste komma.
Mitt i denna expansion som vi står inför så väljer Tidöpartierna att slopa detta statsbidrag. För Kalmar är det 37 miljoner vilket motsvarar 55 tjänster.
För mig är det upp och nedvända världen. Det är faktiskt helt galet. Vi fick gräva oss långt ned på kistans botten för att kunna skjuta till dessa medel så att vi mitt i en utbyggnadsfas slapp lägga varsel på medarbetare som vi så väl behöver.
Oppositionen i Kalmarpolitiken borde bjuda på choklad på nästa möte. Vi räddade dem från ett Tidö-varsel som de hade haft väldigt svårt att förklara.
Jag har ju varit med ganska länge i politiken. Jag brukar kunna förutse vilka förslag som läggs på nationell nivå, ibland utifrån att det är sunt förnuft men också utifrån att det rent politiskt är nödvändiga förslag.
När jag första gången fick höra att regeringen och SD laddade upp med 80 miljarder i reformutrymme så hade jag kunnat satsa ganska mycket på att åtminstone 20 miljarder skulle gå till välfärden. Skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Det blev knappt någonting. Inom äldreomsorgen blev det minus 37 miljoner. På skolans område +1 miljon, enligt utbildningsförvaltningen.
Med samma logik tänkte jag att det måste bli fler utbildningsplatser på universitet och högskolor nu när ungdomsarbetslösheten är skyhög eller fler arbetsmarknadsutbildningar när arbetslösheten stiger.
Det blev tvärtom. De kommande åren minskas utbildningsplatser på exempelvis Linnéuniversitetet med 10 procent.
Av detta ställer jag mig två frågor.
Har jag blivit himla dålig på att avläsa vad som är politiskt nödvändigt och rimligt på nationell nivå eller är det så att vi har ett styre som tappat kontakten med verkligheten?