Igår eftermiddag började det komma konstiga inlägg och tweets på sociala medier från folk som jag aldrig stött på tidigare. De hade inga riktiga namn utan påhittade identiteter. En av dem hade en bild på nazistflaggor, andra hade i sina tidigare inlägg hyllat SD. Min omedelbara reaktion var att kolla på Thoralf Alfssons blogg och mycket riktigt.
Han hade skrivit ytterligare ett inlägg om ”pampen” Johan Persson. Tyvärr tror jag att vi kommer att få se mer av denna typ av debatt teknik. Folk ska sågas som individer, inte för vad de står för i sak. Det hade inte varit svårt att hitta på öknamn på politiska motståndare, sätta epitet som till slut sätter sig någonstans. Det är en beprövad teknik. Jag gillar den inte.
Jag tror väldigt mycket på debatt och diskussion. Det innebär inte att man i alla lägen blir överens men man ger och tar. Det är själva grunden i en parlamentarisk demokrati.
Där har inte Thoralf Alfsson och jag samma grundsyn. Jag tror vi kommer få se följande inslag ifrån honom fram till valet nästa år.
* Hets mot allt som kan kopplas till invandring och flyktingpolitik.
* Utmåla mig som en maktfullkomlig pamp.
* Motstånd mot alla byggplaner där det finns en opinion emot.
* Angrepp på den splittrade rest-alliansen i Kalmar. Gärna också där mot person.
Där har ni valstrategin. Allt med syfte att sänka nivån på det politiska samtalet. Räcker inte det så slår han till med offer-stämpeln. Det vill säga att det är synd om honom och SD för att inte övriga partier vill samarbeta med honom.
Det försökte han med på förra fullmäktige där jag ifrågasatte varför han lagt ett förslag om att fira 500-års minnet av Gustav Vasas landstigning dagarna efter att fullmäktige tagit ett dokument som innehöll exakt detta. Han menade då att han skrivit motionen långt innan men att han inte vågat lägga den för att vi andra då bara skulle rösta ner ned. Vilket kvalificerat trams!