Moderaterna & SD

Moderatledaren Anna Kinberg Batras besked under gårdagen var sensationellt på många sätt.

Under nästan hela min kommunalrådstid (åtta av tio år) har Sverige haft en alliansregering.  Jag har definitivt haft synpunkter på politiken som förts. För mycket sänkta skatter till oss som tjänar mycket på bekostnad av de som har det sämre har varit ett genomgående tema i kritiken. Man ska ha fighter om politiken, det är det som är själva grunden i en demokrati. Jag har dock aldrig behövt fundera över kompetensen hos dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt. Det han sa, det stod han också för. Rätt eller fel. Moderaterna som parti tjänade på detta. Respekten för partiet och dess ledning fanns långt utanför det egna partiet.

I valrörelsen var Fredrik Reinfeldt väldigt tydligt med att aldrig samverka eller regera med stöd av SD. Största block skulle få regera. Han höll sitt ord.

Jag känner många moderater. Det är moderater som attraherats av tanken med de ”Nya” moderaterna. De gillade Fredrik Reinfeldts linje och röstade därför på partiet, i alla fall nationellt…

Efter Fredrik Reinfeldt kom Anna Kinberg Batra. Det har inte blivit så bra. Intervjuer där samma svar upprepas oavsett frågeställning. Överenskommelser som ingås (tex Decemberöverenskommelsen) där personen som aspirerar på att bli Sveriges nästa statsminister säger upp överenskommelsen från en fest sent en kväll. Detta sedan Kristdemokraternas ungdomsförbund drivit igenom att KD skulle säga nej. Ska KDU avgöra om hon som partiledare för M ska bryta en överenskommelse? Tydligen.

För ett halvår sedan kallade hon Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti som man absolut inte skulle samverka med.

I förra veckan var det en stor intervju i Dagens Nyheter där hon deklarerade att det inte blir någon gemensam alliansbudget före nästa val.

Igår så kom då beskedet. Hon vill fälla regeringen genom en gemensam alliansbudget och hon vill samtala med Sverigedemokraterna i riksdagens utskott.

(Hon menar att det nu går så dåligt för Sverige att regeringen snabbt måste bytas ut. Under samma vecka har Forbes meddelat att Sverige har bäst företagsklimat i världen, arbetslösheten är nu den lägsta på nio år och statsfinanserna går med ett rejält plus. Om det nu är så dåligt så måste vi ju varit nära undergång under alliansens tid vid makten..)

Alla som följer politiken vet vad detta innebär och det är därför som det blir sådant liv. Moderaternas partiordförande ger i och med detta klartecken för samarbete med Sverigedemokraterna. På nationell, regional och lokal nivå. Det dröjde ju inte heller särskilt länge förrän exempelvis moderaternas gruppledare i Stockholm Anna König gick ut och meddelade att man nu skulle föra samtal med SD. Andra moderater meddelade att beskedet var välkommet för nu ”slapp man hymla”.

Detta innebär att det inte längre finns någon allians. Centern och Liberalerna kommer inte sätta sig i samtal med SD eller bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna. Där är partierna väldigt tydliga.

Jag tror inte detta kommer gynna moderaterna. Väldigt många av de moderater jag känner kommer aldrig att rösta på ett parti som är beredda att regera med stöd av SD.

De moderater som lämnat moderaterna för SD kommer knappast tillbaka. Moderaterna har ju precis sanktionerat denna ”väljarflykt”.

Med SD, M och KD i ett block så återstår för övriga partier att samtala, samarbeta och lägga prestigen åt sidan. Det har vi gjort i många kommuner redan. Nu återstår det att göra det på nationell nivå. Det kommer uppskattas av väljarna!

Efter det att Centern började samverka över blockgränsen i Kalmar så ökade faktiskt partiet sitt röstetal.