Öländsälgar & frisk östersjö
När ni läser detta sitter jag i ett jakttorn en bit utanför Kalmar. För mig är älgjaktveckan i det närmaste helig. Just denna vecka är det inga som helst bekymmer att stiga upp en stund efter fyra på morgonen. Kaffet ska kokas och tidningarna läsas innan det är dags att bylta på sig kläder som står emot kylan som alltid blir allra värst just när solen kämpar sig upp. Förra året hade jag glädjen att få älg på passet, får se om det blir samma tur i år.
Av rapporterna att döma så har älgstammen börjat återhämta sig på ett bra sätt. På fastlandet så tillämpas ju den så kallade Kalmar-modellen som går ut på att skjuta mycket kalv, spara kor och bara skjuta större tjurar. Denna modell tillsammans med ökad fodertillgång efter stormarna Gudrun och Per har tveklöst hjälpt älgstammen på traven igen.
Vill man se riktigt stora tjurar får man dock ta bilen över bron mot Öland. Den insats som Magnus Johansson, Anders Nilsson och alla andra engagerade jägare har gjort för att rädda den öländska älgstammen är verkligen imponerande. Under min tid i viltvårdsnämnden hade jag förmånen att få följa projektet och också titta på filmer som visade riktigt stora älgtjurar. Går man in på Mörbylånga Jaktvårdskrets hemsida så kan man också se några riktiga bjässar.
Runtom Kalmar så är jag övertygad om att det under denna älgjakt inte bara kommer jagas älg. Vildsvinstammen har fullständigt exploderad och jag skulle inte vara förvånad om det i år skjuts fler vildsvin än älgar.
Gillar man upplevelser i skog och mark så är man för det mesta också intresserad av hav och fiske. Under den gångna veckan har det varit mycket fokus på östersjön och kustmiljöarbete i Kalmar. Vi har under tre dagar genomfört konferensen ScanBalt. Det är en konferens där forskare och beslutsfattare runt hela Östersjön samlas för att sprida information kring arbetet med att få en friskare Östersjö. Självklart är det roligt att få stå värd för en sådan konferens. Ännu roligare är det när miljödepartementet lyfter fram vårt arbete som ett föredöme. I mitt inledningsanförande kunde jag trots det inte låta bli att efterlysa ännu mer konkreta åtgärder. Alltför länge har det forskats och skrivits rapporter om tillståndet i Östersjön. Alltför lite har omsatts i konkret handling. Nu börjar det visserligen röra på sig men det är faktiskt bråttom…
Bottendöden breder ut sig, vi har idag en yta som är större än Danmark i Östersjön som är helt död. Hade det varit synligt, det vill säga på land, så hade det aldrig accepterats. Vi har genom Kalmarsundskommissionen försökt att fokusera på just konkreta åtgärder. Mot den bakgrunden har vi under senaste året anlagt flera våtmarker. Sveriges största musselodling finns nu utanför Hagby. En maskinpark för vassröjning och algsugning har köpts in. Ett femtontal föreningar bara utmed Kalmars kust jobbar aktivt med sin egen kutmiljö, stöttade av kommunala medel och LEADER-pengar. Vi har påbörjat det mödosamma arbetet med att få ordning på enskilda avlopp.
Hela vårt arbete leds av förre miljöministern och gode vännen Olof Johansson. Eftersom han ursprungligen kommer från Kalmar så känns det extra naturligt för honom att lägga ned sin själ i detta. Det här är ett arbete som inte kommer av sig självt. Kommunerna måste ta sitt ansvar för den kuststräcka man själv förfogar över. Om alla kommuner gjorde det och regeringarna runt östersjön gör vad de kan med hjälp av lagstiftning och ekonomiskt stöd för insatser, ja då tror jag att vi även i framtiden kan bada och fiska i en östersjö som är frisk. Då krävs det dock att samtliga inblandade från enskilda till beslutsfattare faktiskt går från ord till handling. Vackra ord i all ära men det är på handling resultaten kommer!