Jag har i något sammanhang sagt att Trekanten är en av de orter som sticker ut lite extra i vår kommun. Orten och dess invånare är unik när det handlar om att slå vakt om och utveckla sitt samhälle. Man bildar lite skola över hur man verkligen kan vända utvecklingen i ett samhälle.
För ganska länge sedan tog kommunfullmäktige ett beslut om att köpa in och anlägga ett antal villatomter. Beslutet blev utskällt och utdömt på ungefär samma sätt som villatomterna på Vimpeltorpet. Kommunen hade fått storhetsvansinne, drabbats av hybris. Känner ni igen retoriken….? "Det fanns väl ingen som ville bygga villor och särskilt inte i Trekanten."
Visst, det får väl erkännas att det gick lite trögt de första åren men nu är det full fart. För dryga halvåret sedan köpte kommunen in ytterligare ett markområde med syfte att få fram fler villatomter.
Vad har detta då fått till följd? Jo, befolkningsutvecklingen vände. ICA-handlaren vågade bygga en ny affär. Snart är det dags för sporthallens första spadtag. Kommunen bygger ut förskolan.
Inget av detta hade hänt om inte samhället och dess invånare samlat ihop sig och aktivt arbetat för att utveckla samhället. I Läckeby finns motsvarande rörelse igång. I samband med utvecklingsdialogen som hölls före jul i Trekanten så framfördes en önskan om seniorbostäder i Trekanten. Jag uppmanade då företrädarna för PRO att göra en kartläggning av intresset. Det hade jag inte behövt göra. Den kartläggningen var redan gjord! I förra veckan begärde jag besked från kommunens mark – och planeringsenhet om hur det går. Svaret jag fick var positivt. Hittills finns det fyra företag som är intresserade av att bygga seniorbostäder i samhället. Tjänstemännen träffar dem inom kort.
Mot bakgrund av den sammanhållning som finns i samhället är jag inte förvånad över den reaktion som uppstått när man nu diskuterar förändringar på skolan. Förra fredagen träffade jag en grupp föräldrar tillsammans med Anders Andersson. Hade jag förstått att det i princip uteslutande skulle handla om denna fråga så skulle jag sett till att barn- och ungdomsnämndens presidie och förvaltningschefen Carina Ringtun hade varit med på mötet. Då hade en del kunnat redas ut direkt. Nu ringde jag istället till berörda och återgav vad som sas.
Hela frågan behöver en nystart tillsammans med föräldrarna och barnen. Mötet som hölls med brukarrådet var inte bra, det verkar de flesta vara överens om. Föräldrarna upplevde det som att man ställdes inför fullbordat faktum. Under fredagen ska det vara ett nytt möte med förvaltningsledningen, politiker, rektor och föräldrar. Jag hoppas att man då kommer fram till en arbetsmodell som innebär att man gemensamt nu arbetar med frågan. Det här är inte en fråga där man behöver hetsa fram ett ställningstagande, om det ska genomföras någon förändring så ska den ju inte börja gälla förrän höstterminen 2010.
Med andra ord finns tid för dialog och samverkan!