Jag var en av de drivande bakom att Kalmar skulle bygga ett nytt konstmuseum. Det var jag för att Kalmar och vår region behöver en mångfald av former för kultur. Förhoppningen var också att ett helt nytt konstmuseum som därtill prisades med Kasper Sahlin-priset skulle locka konstintresserade människor både härifrån och från övriga landet.
När jag nu ser tillbaka så har dessa förhoppningar kommit på skam. Jag är besviken över den utveckling som Kalmar konstmuseum haft. Under 2014 lockade man endast 3794 betalande besökare. Samtidigt fick man över 10 miljoner i offentligt stöd från skattebetalarna. Det innebär att varje betalande besökare på Kalmar konstmuseum subventionerades med över 3 500 kronor. Det är en subventionsgrad som torde vara unik i landet.
Jag skulle aldrig komma på tanken att lägga mig i vilka utställningar man ska ha på ett museum. Det ligger utanför politikens kompetens. Kulturen ska också stå fri från politiken. Det gäller oavsett om det är en utställning på ett museum eller innehållet i en teaterföreställning på Krusenstiernska.
Däremot måste en politiker med ansvar för skattebetalarnas pengar ha rätt att ställa frågor och även vara kritisk när en utveckling inte går åt rätt håll. Hade vi då, när Konstmuseet byggdes, vetat hur lite folk som skulle lockas till stadsparken så tror jag inte att byggnationen blivit av.
När man sedan dessutom får läsa insändare från utställare och konstnärer som på fullt allvar menar att Kalmarborna, det vill säga de som i mycket hög utsträckning betalar för verksamheten, inte anses ha tillräcklig hög intellektuell nivå – ja, då tar jag mig för pannan. Samma personer föreslår på fullt allvar att jag i min roll som politiker ska sätta länets invånare på skolbänken. Detta för att höja medborgarnas kompetens.
Maken till elitistisk livsåskådning har jag aldrig stött på tidigare.
Jag kommer med andra ord inte sätta Kalmars invånare på någon kulturell skolbänk på det sättet som insändarskribenterna önskar. Det behövs nämligen inte. Kalmarborna är inte dumma. Kalmarborna älskar kulturen i dess olika uttrycksformer. Det man däremot inte gillar är när kulturen sluter sig och vänder sig till en målgrupp som själva tycker sig stå över sina medmänniskor – i det här fallet finansiärerna av den egna verksamheten.